140 ct Något teori Vi har väl alla någon gång sysslat med en äldre återkopplad mottagare. Där såg vi, att högsta förstärkningen upp- nåddes alldeles innan apparaten börja- de självsvänga. Vid den superregenera- tiva detektorn är det ordnat så, att åter- kopplingen ökas ända till självsväng- ning, men just som svängningen hinner. komma i gång minskas återkopplingen igen o. s. v. Denna s. k. pendling av åter- kopplingen ombesörjes av en separat svängning. I vår lilla mottagare. alstras denna pendelsvängning av samma rör genom kombinationen R och Ca. Pendel- svängningens frekvens och spänning samt även dess kurvform har stort infly- tande på detektorns känslighet och funk- tion. Frekvensen brukar läggas strax över det hörbara området, men ett visst för- hållande bör råda mellan signal- och pen- delfrekvens ifall optimal känslighet skall erhållas. Önskar man använda något annat rör än det föreslagna DC 11 kan detta gå för sig: Det bör i så fall vara en triod med relativt stor branthet vid låg anod- spänning om vi önskar använda anod- batteri. Vid nyinköp kan användas: EBC 11, trioddelen i ECH 21, 6SF5, 6C5, dessa för nätanslutning. Glödtråden matas då genom 5—6V-lindningen på en ringled- ningstransformator och katoden anslutes till nolledningen. För sockelkopplingen hänvisas till rörkatalogerna. Även rör med toppanslutning kan användas, dock blir placeringen då mindre fördelaktig. Finnes något gammalt rör A 425 eller dylikt kan detta ävenledes begagnas. Dock är det ur ekonomisk synpunkt mindre lämpligt att köpa något nytt ex- emplar. Glödspänning och sockelkoppling Fig. 1. Närmast på bilden sitter de båda kopplings- plintarna för anslutning av glöd- resp. anod- spänningarna. Kondensatorerna C€4 och C5 på 10 000 pF resp.2 UF ha efter bästa förmåga klämts in mellan plintarna. Drosseln Dr. har klistrats fast på lågfrekvenstransformatorns kärna, ett förfaringssätt som kanske ej är alldeles oantastligt, men någon försämring har ej kunnat konstateras av detta arran- gemang. 18 TEKNIK för ALLA 22/6 1945 samt även spoldata måste naturligtvis anpassas efter ersättningsröret. Som avslutning på denna artikelserie presenterar signaturen Feeder en ultra- kompakt apparat. Författarna har lekt puzzle med delarna ett slag, så att tändsticksaskformatet nästan uppnåtts. Schemat är oförändrat och för övrigt har samma kopplingsdetaljer använts. Av figur 2 framgår att högfrekvens- delen har lämnats orörd. Man kan na- turligtvis minska spolens diameter och i stället öka antalet lindningsvarv för att därmed åstadkomma en ytterligare minskning av dimensionerna. Spolen kan också göras utbytbar, vilket skulle medföra, att apparaten med tre spolar täcker området 2 till 14 m. Avstämningen kalibreras Tillsvidare finnas dock ej här i Stock- holm, efter vad vi känna till, några sta- tioner under 5 m och 13 m-bandet torde återfinnas på varje större rundradio- mottagares kortvågsområde. TR Å kortvåg it ULTRA-KOMPAKT mottagare Den instruktiva artikelserien av ing. R. Ben- zian och F. Cohn avslutas i detta nummer med en beskrivning över en kompakt UKV-motta- gare samt några praktiska råd och vinkar för våra UKV-intresserade amatörer Då vår UKV-apparat byggts färdig, och vi med framgång provat ut den- samma, kan det vara av intresse att noggrant bestämma, vilka våglängder, som egentligen täckas med avstäm- ningskondensatorn. Eftersom det inte är troligt att radioamatören har tillgång till en s. k. signalgenerator, men väl till en vanlig super, skola vi här närmare redogöra för hur vi med dess hjälp prak- tiskt kan kontrollera och kalibrera mot- tagaren. Varje super har en oscillator, vars frekvens ligger något högre än den in- kommande signalfrekvensen. Skillnaden mellan dessa frekvenser bildar den för supern karakteristiska mellanfrekven- sen. Det som är av betydelse för kalib- reringen är oscillatorn, vars strålning trots effektivaste skärmning oftast kan påvisas utanför superheterodynen. Vid höga frekvenser d.v.s. på kortvåg är detta än mera påfallande. Vrides rund- radiomottagarens visare till exempelvis 18 m, vilket motsvarar en frekvens av 16,7 Mp/s, så erhåller vi enligt fysikens lagar en överton på dubbla frekvensen