uppenbarligen genom en olyckshändelse råkat in i minfältet. Därmed kom ve- tenskapsmännens intresse att inriktas på minproblemet. De var underkunniga om att engelska vetenskapsmän sedan en tid sökt konstruera en effektiv min- detektor. Tyska Afrikakåren var just då på inmarsch i Libyen, och underrät- telsetjänsten hade meddelat, att ofant- liga mängder landminor ingick i deras utrustning. Det var ett halvt dussin ve- tenskapsmän som satts att arbeta på de- tektorproblemet. Polackerna beslöt att själva göra ett försök. Chefen för den vetenskapliga gruppen satte Kos till detta arbete. Han fick hålla till i ett provisoriskt laboratorium, som inrättats i en skollokal. Till biträde fick han en polsk sergeant som var duk- tig mekaniker. De två männen offrade praktiskt ta- get hela sin lön för inköp av begagnade radioapparater, som de plockade isär för att få sådana delar, som kunde tän- kas användbara i en mindetektor. Allt måste de nämligen tillverka själva. Det var inte så enkelt, då pengar saknades. Bland annat behövde de material till ett lämpligt format handtag till ”minsöka- ren”. De letade länge och väl, tills de i en soptunna intill truppernas fältkök hittade ett par köttben. Värre var det till en början att få tag i aluminiumplåt. Hustrurna till de- ras skotska vänner löste problemet ge- nom att plundra sina kök på kastruller och pannor. Löjtnant Kos satte igång arbetet vid den tidpunkt, då de första pansarslagen utkämpades i öknen. Förlusterna på grund av landminor var stora på båda sidor. — Jag grep mig först an med den psykologiska sidan, berättade löjtnant Kos. Fysikerna förbiser allt för ofta de psykologiska sidorna. Det är emel- lertid ett faktum, att ett vapens värde till stor del beror på det förtroende, det inger. Alltså måste jag arbeta under den förutsättningen, att min mindetek- tor måste framstå som hundraprocentigt effektiv, varken mer eller mindre. Den impulsive polacken framförde sin berättelse under livliga gester och med- ryckande småleenden. Han är en utom- ordentligt tilldragande ung man. Man kanske bör beskriva honom genom att fastslå, att han liknar filmskådespelaren Cary Grant. Tankarna arbetar i express- fart, och orden tycks snubbla fram ur hans mun under det den livliga skild- ringen fortskrider. Överledningen hade meddelat, att ar- betet måste utföras med största möjliga hemlighetsfullhet. — Jag håller på att konstruera en ny dammsugare, förklarade han helt kort om någon frågade honom. I augusti 1941 var den första model- len färdig. Proven började. Kos erbjöd sig att själv gå in i ett av de minerade områdena och avslöja minorna med sitt nya instrument. Ett par polska stabs- officerare följde försöket från en skyd- dad plats. Kos steg in på det minerade " området. Han bar ett par hörmikrofo- ner som stod i förbindelse med detek- torn. Åskådarna ryckte till när han plötsligt stannade och ropade: — Här har vi en! Han cirklade för- siktigt runt platsen, lokaliserade en andra, en tredje. I sin förtjusning meddelade polska ge- neralstaben omedelbart engelsmännen om uppfinningen. Man svarade rätt kallsinnigt att sex engelska vetenskaps- män gjort detsamma. Till slut beslöts emellertid att alla sju konstruktionerna skulle prövas samti- digt. För att de höga officerskontrol- lanterna inte skulle bli för ansträngda, förlades proven till samma plats och på en och samma dag. Den dramatiska täv- lingen gick av stapeln i september 1941 intill staden York. Uppfinnarna hade givetvis i uppdrag att lokalisera ett an- tal till platsen okända landminor. En efter en släpptes uppfinnarna in på det avspärrade området. Resultaten blev högst varierande. Något besked lämnades inte. — Jag återvände till Skottland gan- ska besviken, förklarade Kos. Jag var så säker, när jag reste ner, att min uppfinning skulle accepteras som den allra bästa. En månad gick, och fortfa- rande inget besked. Jag trodde förstås att jag misslyckats. Så, i oktober, kom en order från konstruktionsdepartemen- tet, att jag fortast möjligt skulle in- ställa mig i London för att lägga upp erforderliga ritningar. Jag var lika glad som ett barn som fått en ny lek- sak. Ritningarna blev klara på ett par dagar. Innan detektorn gick till massproduk- tion, gjordes några modifikationer i samarbete med ett antal engelska veten- skapsmän. Mindetektorn väger inte fullt 5 kilogram. Den består av ett ungefär två meter långt skaft. På detta sitter fästat en oval platta, som innehåller en trådspiral. Denna står i ledande förbin- delse med en för- ee stärkare, ett batte- ri och ett antal än- nu hemliga instru- I ment. Alt detta 5 bärs på ryggen. So cc Slutligen tillkommer ett par hörmikrofo- ner. Kommer tråd- | spiralen i närheten : av en landmina, | hörs ett skarpt ljud : i mikrofonen. : Mot slutet av 1941 började masspro- | duktionen. Löjtnant Kos anmodades att besöka en av fabri- = kerna och uttala sig om =: konstruktionen och produktionsme- toderna. — Till en början kunde jag inte kän- na igen detektorn. Jag hade gjort mig Avgörande för eng- elsmännens segrar i Afrika blev uppfin- ningen av mindetek- torn. Därigenom fick soldaterna äntligen en chans att komma tillrätta med de tys- ka landminorna. så förtrogen med min hemmagjorda apparat av trä och gamla ben. Vad jag såg var något betydligt mindre, skinan- de av metall. Men huvudsaken var ju att den var effektiv. Den brittiska industrin satte nu i på allvar. Nya fabriker uppfördes. Detek- torn började komma fram i väldiga mas- sor men inte förrän de nyrekryterade arbetarna, kommande från allehanda yr- ken — eller kanske från intet yrke alls — lärts upp. När detta lyckligen genom- förts, fick denna materiel företrädesrätt av krigsministeriet. I mellersta Östern gick det mot en kris för den åttonde ar- mén. Trupperna i öknen måste på kor- tast tänkbara tid förses med detektorer. Vägen runt Kap var lång, det skulle i alla fall ta månader, innan den nya materielen nådde fram. Den väldiga kampanjen lades upp in- om industrin med utnyttjande av alla tänkbara psykologiska knep. Kos hade knappt dragit sista strecken på sina rit- ningar, förrän en kommission fattade de avgörande besluten. Man sammankalla- de alla fabrikskontrollanter och förmän, informerade dem att kriget i Östern hängde på hur snabbt materielen kom fram, samtidigt som man varnade dem för att tolerera minsta skavank. Min- detektorerna måste först och främst vara absolut pålitliga. Därnäst gjorde en representant för produktionsministe- riet en rond till samtliga fabriker och klargjorde läget för arbetarna, de flesta av dem unga flickor. Resultatet blev fördubblad produktion utan att en enda detektor behövde kasseras. Löjtnant Kos placerades efter denna bragd i en blandad engelsk-polsk kom- 16/2 1945 TEKNIK för ALLA 13