HYVLING D: stickstålen för upptagning av kil- spår i långa hål med små diametrar på grund av sina klena dimensioner bli mycket svaga, är det av vikt, att spån- vinklarna ges sådana värden, att de vid ” skärarbetet uppträdande krafterna ej resultera i att stålen fjädra undan eller hugga fast i arbetsstyckena. Figurerna 249—251 visa schematiskt de vid olika spånvinklar uppträdande krafternas riktning och storlek: 1. På grund av spåntrycket uppkommer en mot stålets bröst vinkelrätt rik- tad kraft Fi. Kraften är för tyd- lighetens skull ritad, så att den går ut från stålets spets. 2. Då stålets egg ej kan slipas absolut skarp, utan alltid har en viss av- rundning vid spetsen, uppstår ett mottryck F2. Denna kraft kan an- tas vara riktad, så att den delar egg- vinkeln mitt itu. 3. F1 och F2 ge en resulterande kraft R. På grund av att resultanten R vid fi- Trettionionde avsnittet av ingenjör Olle Ekbergs yrkesföl- jetong. Föregående avsnitt ha varit införda i TfÅ nr 37, 39, 41, 43, 45, 47, 49, 51/52 1943, 1—10, 12—18, 20—21, 23—25 1944, 1—8 1945, nästa införes i TFA nr 10 1945. gur 249 är riktad till vänster om punkt A, uppträder ett böjande moment, vars storlek är lika med kraften R gånger det vinkelräta avståndet I! mellan kraft- riktningen och punkt A. Detta böjande moment medför, att stålet visar benä- genhet att fjädra in i arbetsstycket, var- vid det kan hugga fast och knäckas. Bo- temedel: Gör spånvinkeln mindre. Vid figur 250 är spånvinkeln O?, var- vid resultanten R kommer att peka till höger om punkt A1. Härigenom uppkom- mer ett böjande moment R : li, som gör, att stålet vill fjädra ut från arbetsstyc- För stor spånvinkel. Fig. 249. 12 TEKNIK för ALLA 27/4 1945 För liten spånvinkel. Fig. 250. ef As Aa [SEE [] SS [5 a or I / | / I / R R ; F; FE Fa Lämplig spaånvinkel Pig. 251. ket utan att skära. Botemedel: Gör spånvinkeln större. Figur 251 visar en för undvikande av onödiga verktygsfjädringar lämplig spånvinkel. Emedan den resulterande kraften R här är riktad direkt mot punkt A2, är stålet i stort sett avlastat från fjädringsgivande böjningsmoment. Att helt undvika fjädringar vid be- arbetning med ett långt stickstål för kil- spår är praktiskt taget inte möjligt, men genom att man slipar stålet efter ovan skisserade riktlinjer och under arbetet emellanåt låter stålet skära några slag utan matning, torde fjädringarna kun- na hållas inom sådana gränser, att de ej äventyra ett gott arbetsresultat. De i tabell XIII utsatta siffrorna kun- na tjäna som utgångsvärden vid slip- ning av spånvinklar å kilspårstickstål. Tabell XIII. Bearbetningsmaterial: Spånvinkel: MÄSSINZ== ooo sölsss ere ble SE ER 0— 5” BLONS She ss sla ROSTERS 5—10?.- GTJULJ GLENNS ovan es SNRA SRA 10—15” STALS dp förena! olen enes Arn SL SSR 15—20” TATL Calla o öger ersgr de AKA OR 30—45” Exempel på stickningsarbeten. Innan arbetsstyckena ges sin slutgilti- ga form i stickmaskinen förbearbetas de vanligen i svarv, borr-, hyvel- eller fräs- maskin. Figurerna 252—254 visa exem- pel på bearbetning av ett arbetsstycke uppstickning av ett rektangulärt Hålet ritsas först enligt figur 252 och körnas för borrning med exempelvis 5 mm:s borr, så att hålen komma att tan- gera varandra. Efter borrningen (fig 253) torde några kraftiga slag med en tung hammare vara tillräckliga för att driva bort godset mellan hålen, om ar- betsstycket är av gjutjärn. Är det av stål, är man i regel tvungen att först göra en nedhuggning från båda sidor med en tunn skarpmejsel. | Figur 254 visar stickstålets matnings- rörelse i förhållande till arbetsstycket. Vid vridning av arbetsstycket för bear- betning av nästa sida, använder man gradindelning, om rundbordet saknar in- dexanordning eller delningsapparat. Då ett helt varv är 360”, erhålles an- — talet gradstreck, som bordet skall vridas, PSTN