= VÄDERUPPGI FTrEeER FRÅN RADIOSO NDER | 4 — TEKNIK för ALLA 9/5 1947 armé- och flottflyget under kriget, VHF (Very High Frequency) radio för att uppehålla en perfekt kontakt med flygplanen oavsett förhållandena, vi fick höra talas om LORAN (Long Range Naviga- tion) Teleran, Navaglobe, Navar, Navaglide, Navascreen och många andra, som alla gav löften om en ny tid för flygresor och flyg- säkerhet. d : För omkring ett år sedan fick jag i min hand en liten broschyr från Air Transport Association of America, vilken handlade om linjeflyg. Mittuppslaget visade ett dussin olika säkerhetsanord- ningar och rubriken löd: ”Det var oundvikligt att de frön till säkerhet som såddes under kriget skulle skördas under freden — och dagens flygtransporter är säkrare tack vare forskningar och uppfinningar” — och detta följdes av ordet SÄKERHET i stora bokstäver. Den uppfattning man får av en sådan broschyr är, att de olika säker- hetsanordningar som illustreras är normal utrustning på våra linje- flygplan och flygplatser. Låt oss titta litet på dem: Radarutrustningar av olika slag, radio- höjdmätare, lokaliseringsstrålar, Loran.Inga skulle bli mer förvånade än våra flygbesättningar om man talade om för dem att de hade alla dessa instrument gömda i sina kabiner och att de haft dem hela tiden. Längst ned på uppslaget var det en bild av ett fyrmotorigt passa- gerarplan med alla de inbyggda säkerhetsanordningarna ordentligt markerade. De omfattade även ett ”fågelsäkert” vindskydd och ”hjulbromsar”. Ett år senare och nära två år efter krigets slut, vad har vi då i verkligheten? Ja, vid första anblicken förefaller vi att ha en i mer än en mening dyrbar oreda och den finns fortfarande kvar vid en andra anblick. En del flygbolag vill ha ett blindlandningssystem, andra bolag önskar ett annat och CAA (motsvarar svenska luft- fartsstyrelsen) önskar ett tredje. Militärflyget har sina egna idéer om flygning i dåligt väder (och deras idéer förefaller vara goda). Under tiden fortsätter vi att läsa om nya anordningar som ”betyder stora framsteg för flygsäkerhet och flygning i alla väder” — men uppenbarligen avbrytes arbetet på dem och i stället börjar man arbeta på en ytterligare förbättrad anordning och sedan upprepas historien på nytt. Varför stoppar man inte för ett ögonblick denna tävlan i att slå varandra och låter oss få några av dessa anord- ningar. Långt före det senaste kriget såg jag en demonstration av en radiohöjdmätare eller som den på den tiden kallades en terrängin- dikator. Nu är det klart, att den tragiska olyckan på Irland då en Constellation förolyckades berodde på att höjdmätaren visade att planet befann sig på 170 meters höjd samtidigt som det plöjde rätt in i träsket — kanske den bättre typen var dyrare! Vad vårt flyg för närvarande behöver, är någon som tar de olika "instanserna i nacken och förklarar: ”Lyssna nu ett tag, vi har läst mer än vi önskar om flygolyckor, om brinnande plan, om plan som flugit slut på bensin utan plats att landa och som försöker borra hål i granitberg med en aluminiumnos. Låt det bli slut på politik, löjliga fraser och prat om att öppna nya linjer och låt oss i stället göra de linjer vi har säkra!” På detta uppslag återges i bilder några av de uppfinningar som skulle ha gjort flygningen efter kriget säker. De har hämtats från originalartikeln. lars bike ARSA SCA ne RR pg