UA, ed NET, iz SDP RAR AA Nl Ork RAGE SKER OSA SN ERS r 1 Signalsystemen spelar en oer- hörd roll beträffande järnvägarna )» och den trafiksäkerhet man i våra dagar uppnått trots den ständigt stegrade trafikintensiteten skulle vara fullständigt otänkbar utan de förbättrade signalanordningar- na. I nedanstående artikel, som baseras huvudsakligast på tre uppsatser av den brittiska järn- vägsskribenten Maxwell Taylor, lämnas en redogörelse för utveck- lingen på detta område i Stor- JB britannien och för de standardi- seringar, som nu genomföres och som kommer att få än större ak- tualitet i samband med de brittis- ka järnvägarnas förstatligande. Den första fasta järnvägssignalen upp- fördes för 107 år sedan nära South- wark utanför London på London and Greenwich-järnvägen. Signalen kallades KOR Syd Innan järnvägssignaleringen hade nått en sådan omfattning, att det blev nöd- vändigt att inhysa betjänare av signa- ler och deras apparater i särskilda bygg- nader, hade järnvägarna i England och på kontinenten, för att nu inte tala om SÅ, i sin tjänst folk och signalanord- ningar som utnyttjades på ett flertal olika. sätt. I Amerika hade man t. ex. en hög stolpe, i vilken hängde ett klot som i nerfirat läge betydde ”stopp” och i hissat läge gav klarttecken. Det sist- nämnda läget kallades ”high ball” — ”bollen i höjden”, kanske man skulle kun- na säga. Under järnvägarnas första tid körde tågen helt enkelt på det sättet att ett tåg antogs vara på ett visst ställe vid en i tidtabellen fastställd tid och följaktli- gen skulle linjen hållas klar för tåget vid samma tid. kallades ”poliser” och deras plikt var att dirigera trafiken vid järnvägsknutar och De första signalskötarna korsningar. Det påstås att den första mekaniska signalen — det rörde sig om en bräda och ett rep — uppfanns och sattes i funktion av en av dessa järn- vägspoliser, som ville bespara sig själv besväret på dagen och risken på natten att korsa spåret för att handsignalera varje tåg. Då man ska tala om signaler i Eng- land måste man ha i minnet vissa spe- ciella förhållanden i landet. Först och främst är linjetätheten och trafikintensi- teten större än någon annanstans i värl- den. Ingen människa i England kan t. ex. bo på längre avstånd från en järn- väg än 28,8 km. Vidare fanns det fram till år 1922 mer än 20 separata järn- vägsbolag i England, Skottland och Wa- les, varje bolag med sina egna metoder och sina egna lokala problem, vilka man löste på var och en sitt sätt. I och med en lag om järnvägar av år 1922 gruppe- rades alla dessa järnvägar i fyra stam- banebolag varav tre fann sig trafikera linjer med signalsystem i princip lika men med en massa detaljvariationer. Det fjärde bolaget Great Western-järnvägen, berördes inte i lika hög grad, ty det be- hövde inte vidta så många förändringar. London Passenger Transport Board, som trafikerar ett system av utomordentligt intensiv förortstrafik över och under jor- den i London-området har särskilt komp- licerade omständigheter att kämpa med och har följaktligen tvingats använda metoder och apparatur av helt annan art än de fyra stambanebolagens. Lagen av 1922 åstadkom mycket ringa eller i vissa fall ingen förändring alls då det gällde standardisering i fråga om metoder och apparatur. Mycket av det som användes före 1922 är fortfarande i bruk. De fyra bolagen och London Transport har vidare utvecklats längs skilda linjer. Ett resultat av detta är att åtskilliga typer av signal- och tele- grafapparater finns längs förhållande- vis korta sträckor på en och samma järn- väg. London Transport är det enda av de stora bolagen inom vilket någon stan- dardisering har uppnåtts. I och omkring London är det möjligt att se följande typer och signaler: semaforer med upp- åtgående vinge, semaforer med nedåt- gående vinge (upper and lower quad- rant semaphores), optiska signaler med en ljuskälla och färgväxlingsapparat för olika sken eller också signaler med flera ljuskällor med bestämd färg, Ja, det är Ogräsdödaren i aktion. För att ta död på växtligheten på banvallarna sprutas en spe- cialvätska ut ur behållare från ett särskilt En Här en bild från ogräsbekimpandet på 9/5 1947 TEKNIK för ALLA = 9