TV JUL En fråga som ständigt återkommit till vår brevlåda är hur man ska för- fara för att linda om motorn till gen- gasfläkten för anslutning till belys- ningsnätet. Detta är naturligt då det är relativt lätt att uppbringa dessa mo- torer just nu medan vanliga motorer, som kan kopplas direkt på belysnings- nätet är nästan omöjliga att få tag i. Här kan emellertid Teknik för Alla publicera en handledning i frågan, ut- arbetad av herr Ragnar Henriksson i Älmhult, vilken tidigare är bekant för våra läsare genom sin beskrivning av hur man bygger småtransformatorer. Vi är förvissade, att beskrivningen ska komma väl till pass för ett stort antal hobbyister och andra. Sedan bensinen åter blivit fri, har en massa gengasaggregat avmonterats och sålts som skrot. Hos skrot- eller bil- firmor kan man komma över en gengas- fläkt med tillhörande motor för en billig penning. Flera olika fabrikat förekom- mer, lindade för 6 eller 12 volt. En del har naturligtvis varit i bruk länge och har slitna lager och kollektorer. Ett par nya lager kostar säkerligen lika mycket som hela den gamla fläkten. Man väljer därför ut en motor, vars kollektor ej ser nedsliten ut. Har inte rost skadat kul- lagren, är säkerligen dessa också bra, En något sliten eller bränd kollektor kan man få avsvarvad på någon mek. verk- stad. En ny kollektor kan i värsta fall anskaffas. Clas Ohlsson & Co, Insjön, lagerför några vanligare typer. Uteffekten hos flertalet fläktmotorer är omkring 50 watt, varvid den tillförda effekten uppgår till det dubbla eller nå- got mer. Dimensionerna på rotor och stator varierar något beroende på fabri- katet. Hos de flesta har ankaret 12 spår och kollektorn 24 lameller, de senare i regel kortslutna i grupper om fyra. Kol- lektorer med 6 eller 12 lameller före- kommer också. Den förra typen är ej så lämplig för omlindning. En felfri motor kan naturligtvis användas som den är utan omlindning genom att man mellan nätet och motorn inkopplar en transfor- mator, som transformerar ned växel- strömmen till en för motorn lämplig spänning, ungefär 10 volt för en 6-volts- motor och 18 volt för en 12-voltsdito. En dylik transformator kan man själv göra efter anvisningar, som varit införda i TfA nr 6, 7, 9, 11 och 13 1946. Trans- 16 TEKNIK för ALLA 9/5 1947 OMLINDNING AV MOTORN TILL GENGASFLÄKTEN formatorn måste beräknas för 130—150 VA och lämna 15 resp. 10 A sekundärt. Omlindningen. Motorn skruvas isär. Statorn tas ur motorhöljet, och härvorna avlägsnas. Ev. presspanisolering tillvaratas för att användas, då de nya härvorna monteras Lig. I Ett spår på rotorn med isolation och lindningar. på statorn, Rotorlindningen lindas för- siktigt av, så att isoleringen på rotorns gavlar ej skadas. Studera lindningen ett tag, innan den avlägsnas, om ni ej syss- lat med motorer förut. Tenn och trådän- dar i kollektorns lödspår värmes bort med en lödkolv. Är kollektorn ojämn, bränd eller ned- sliten, låter man svarva av den litet, in- nan lindningen pålägges. Om lamellerna är kortslutna sinsemellan i grupper, lö- des också dessa förbindningar bort, då en lamell ej får vara ledande förbunden med någon av de övriga på annat sätt än genom ankarlindningarna. För att underlätta arbetet vid lindningen kan kullagret på den längre axeländen tas bort. Slå ej på lagret utan anlita en bil- verkstad. Tvätta lagren med bensin eller fotogen, så att alla rester av gammalt fett avlägsnas. Av tunn presspan 0,15 mm, eventuellt segt ritpapper eller oljeduk, klippes remsor av själva ankarets bredd. Av dessa tas för isolering av spåren läng- der, som skjuter upp ur spåren en cm. Se fig. 1. Denna isolering lägges i efter- hand som lindningen fortskrider. I varje spår kommer två härvor att ligga. För att få god isolation lägges också en bit Schema över rotorlindning. Motursrikt- ning sett från kollektorsidan. presspan mellan de båda härvorna i spå- ret. Se fig. 1. Tunt tyg doppat i schel- lacklösning (schellack och den. sprit) lägges mellan härvorna, där dessa korsar varandra. Man strävar således efter att i görligaste mån isolera den ena härvan från den andra. Fig. 2 och 3 visar gången av lind- ningen. För att få ut största effekt läg- ges lindningarnas anslutning till kollek- torn olika, beroende av vilken rörelse- riktning ankaret ska ha. Pilen visar an- karets rörelse sett från dess kollektor- sida. I spår å börjar vi lindningen, hop- par över fyra spår och går med tråden genom femte spåret b och åter till a osv. Har kollektorn 12 lameller, ska här- vanh lindas färdig. Är den däremot 24- delad, göres en tio cm lång ögla, då hal- va härvan pålagts. Sedan fortsättes lindningen, tills härvan lindats färdig. Då lägges en ny ögla, och andra här- vans lindning börjar i spår c, går förbi fyra spår, genom d och tillbaka till c osv. Se till att tråden om möjligt lägges jämnt utan att för mycket korsa under- liggande varv. Härvorna får därigenom bättre plats i spåren, och dessutom mins- kas risken för kortslutning varven emel- lan vid hoppressningen av dessa. Hur noga man än lindar, måste man packa varven med en lämpligt täljd trä- pinne. Öglorna förses med 2—3 cm mjuk isolation, t. ex. glansgarnsflätningen från gammal ledningstråd. De lägges, så att de sticker upp mellan härvorna in- till ankarplåten mittför de kollektor- lameller, till vilka de ska anslutas. Mel- lan varje härva kommer således vid lind- ning med mittuttag två öglor att sticka upp, dels öglan mellan slutet av en här- va och början på nästa, dels mittutta- get. Märk en av öglorna hela vägen med' Schema över rotorlindning. Medursrikt- ning sett från kollektorsidan. FN kkurståN BESS RAINLEEGA RENEE SE Ls NES eg Å FE 5;