Svenska Konsthartsföreningen, som bil- dades den 20 februari förra året, räk- nar i dag ca 120 medlemmar, framhöll civilingenjör Harry Nyström, förening- ens ordförande, vid öppnandet av vår- stämman den 16—138 april. Inte mindre än 250 personer hade samlats på Hotell Gillet i Stockholm och lyssnade till de senaste nyheterna om vad som sker i hela världen på konsthartsområdet. Många värdefulla tips gavs och i ett internt fö- redrag lämnade en representant för In- dustrikommissionen en redogörelse för råvaruläget. Till föreningens stämma hade också ett antal företag inbjudits, vilka ännu ej blivit medlemmar, och intressant var för dem att exakt få veta hur läget på konst- hartsfronten är i dag. Man kan t. ex. dra fram den rädsla för råvarubrist som nystartade företag inom branschen i och med importstoppet känt. Nu, säger för- eningen, att den på allt sätt söker underlätta en import av aktuella rå- varor. De svenska representanterna för de ledande utländska leverantö- rerna av olika konsthartsmaterial är företrädda i föreningen, varför den- na är väl informerad om de möjligheter till import av förstklassig vara, som verkligen föreligger. De enda kvantite- ter, som kan tänkas tillföras landet vid sidan av dessa representanter, torde va- ra relativt obetydliga kvantiteter andra- handspartier. Bland många intressanta föredrag, som vi i korthet ska beröra, nämner vi först ingenjör L. Kleiners om Ameri- kansk konsthartsindustri av i dag. Före- dragshållaren har nyligen återvänt efter en längre tids besök i USA. — Amerikansk konsthartsindustri är imponerande, sade han, även om det där liksom på andra håll finns både kreti och pleti i branschen. Amerikanerna ser med respekt på svensk konsthartsindu- stri, som anses ha ovanligt stora resur- ser att göra sig gällande i branschen, därigenom att specialiseringen här är mycket högt driven, och att de nya va- ror, som man väntar att Sverige ska framställa, i främsta rummet måste bli absolut förstklassiga. Den amerikanska konsthartsindustrin har sitt geografiska centrum i staten New Jersey på ostkusten. Cirka 40 pro- cent av den normala produktionen av konsthartsmaterial kommer från norra delen av denna stat, närmare bestämt från ett område med en radie av endast ca 8 mil från staden Newark, som så- lunda i viss mån kan betraktas som värl- dens konsthartscentrum, I övrigt tillver- kas konsthartsmaterial huvudsakligen i staterna Pennsylvania, New York, Mas- sachusetts, Connecticut, Maryland, TIlli- nois och Michigan. Man har uppskattat amerikanska konsthartsindustrins totala bidrag. till Svenska Konsthartsföreningen är endast ett år gammal men syn- nerligen aktiv. Den 16—18 april höll man i Stockholm en stämma varvid ett stort antal intressanta uppgifter beträffande konstharts- industrin i såväl Sverige som ute i världen lämnades. På dessa bäg- ge sidor lämnar vi ett mycket koncentrerat referat, där tyvärr mycket av intresse måst uteläm- nas, då ett någorlunda fullstän- digt referat skulle kräva ett allt för stort utrymme. nationalinkomsten 1944 till omkring 1 miljard dollars och därvid inräknat pro- duktionen av maskiner och andra kapital- varor erforderliga inom industrin. Den snabba utvecklingen inom branschen är karakteristisk, och den är lovande med hänsyn till framtiden. Under 10-årspe- rioden före kriget växte sig denna indu- stri 10 gånger större, vilket motsvarar en fördubbling vart tredje år. Särskilt an- märkningsvärt är att man hittills inte kunnat konstatera några tecken på att den starka utvecklingen börjat avta. För 1947 planerar man en utökning, som en- ligt rapporterna ligger mellan 10 och 300 procent, vilket allt dock hänger på möjligheterna att få tillräcklig försörj- ning av material, meddelade ing. Kleiner. Mästerskaps- vagnen ombyggd Tore Svensson från Landskrona har byggt om den vagn ”REöda Stjärnan” med vilken han vann SM i hös- tas. Vagnen i dess nya skick återfinnes på bilden här intill och vi hoppas kunna ge litet närmare upp- gifter om den i ett L a SVENSK PLASTICS RYCKER FRAM Han förklarade vidare att den totala konsthartstillverkningen omfattande så- väl egentliga konsthartser som cellulosa- derivat år 1946 uppgick till 500 000 ton, och när nu planerade kapacitetsökning- ar hos materialtillverkarna genomförts, beräknar man att den totala konstharts- tillverkningen i USA ska kunna uppgå till inte mindre än 750 000 ton. Intressant var till slut konstaterandet att fenolmaterialen (bakelit-typen), som traditionellt legat i spetsen, i år eller se- nast nästa år torde distanseras av två termoplastiska material, nämligen poly- styrol och vinylhartserna. Även på ma- skinområdet har utvecklingen varit myc- ket stark och den allmänna tendensen har varit större och mer automatiserade en- heter. På det hela taget har USA ge- nom den stora anspänningen av alla krafter under kriget, genom sina till- gångar på teknisk personal, råvaror och kapital kunnat skapa en konsthartsin- dustri, som är väl värd att studeras. I sitt föredrag om den aktuella termo- plasten Polystyrol framhöll civilingenjör S. Richter att den i fortsättningen sä- kerligen kommer att få en stor använd- ning, något som ju ytterligare förstär- ker ing. Kleiners meddelande. Polysty- rol har åtskilliga goda och tilldragande egenskaper, som gör materialet lämpat för en mångfald olika ändamål. I själva verket, framhöll ing. Richter, torde poly- styrol med hänsyn till sina fysikaliska egenskaper komma den ideala platsen närmare än någon av de andra nu an- vända plasterna. De elektriska egenska- perna är med undantag för polyetylen bättre än för någon annan plast. Fukt- absorptionen är mycket låg och krymp- ningen obetydlig. Ljustransmissionen vid den vattenklara polystyrolen är lika bra eller bättre än för glas och överträffas endast av polymetakrylarter. Polystyrol ' är i många fall användbart vid tempe- raturer upp till 90—95” Celsius, men formbeständigheten under belastning är ej god över 75”. Å andra sidan minskas hållfastheten anmärkningsvärt litet vid låga temperaturer; ned till —40?. Förenta Staterna, som före kriget en- dast tillverkade styrol i relativt obetyd- lig skala, är nu, särskilt sedan Tyskland fått uppfföra med sin tillverkning, den utan jämförelse största producenten med en kapacitet på 200 000 ton pr år. Även i Sverige, slutade ing. Richter, torde en tillverkning av polystyrol vara tänkbar. Han meddelade att ett betydande arbete nedlagts på lösandet av hithörande pro- blem och att resultatet ej torde låta vän- ta länge på sig. I en kort översikt lämnade civilingen- jör Bo Särnö en del uppgifter om Vinyl- hartser — formningsmetoder och amn- vändning. Han framhöll att dessa hart- ser är relativt dyrbara produkter, som inte lämpar sig att ersätta andra billi- gare material, om man inte vinner nå- gon avsevärd fördel genom materialby- tet. Med hänsyn till utvecklingen i USA, måste dock amerikanerna ha funnit av- sevärda fördelar om man betänker ytt- randet i det Kleinerska föredraget. Disponent G. Sundblad gav några syn- PERENER (PR NE BA