jä And su SKR fa EFIERKRIGSKAOS Finlands flyg arbetar under svåra förhållanden efter freden. Vår flyg- medarbetare, som nyligen besökte vårt östra grannland, berättar på denna sida om läget för den finska flygindustrin, som trots svårigheter- na under 1948 fick fram prototypen till ett nytt flygplan, och på motstå- ende sida redogör han för hur flyg- ungdomen i viss utsträckning över- gått til att sjäv försöka bygga si- na plan när de inte kan få dem på annat sätt. ö örladds flygindustri har lidit svårt av det inhemska politiska läget och den internationella utvecklingen efter kri- get. Från att 1944 ha omfattat ett fler- tal stora och moderna fabriker med det statliga Valtion Lentokonetehdas (VL), på svenska: statens flygplanfabriker, i spetsen, har det nu gått därhän att det i dag endast finns en enda flygplans- fabrik av betydelse, Veljektset Karhu- mäki (Bröderna Karhumäki) i Koure- 6 < TEKNIK för ALLA 11/2 1949 vesi, vars verkstäder dock endast syssel- sätter ca 150 man. Firman har emeller- tid inte endast flygplantillverkning på programmet. Man bedriver även taxi- flyg och har dessutom en flygskola, där mer än 100 finska privatflygare utbil- dats under årens lopp. Förutom flyg- plan bygger fabriken även flottörer och flygplansskidor — allt i trä. Anledningen till att Valtion Lento- konetehdas helt måste lägga om till- verkningen från flygplan till bussar, järnvägsvagnar etc, är dels att skade- ståndsproduktionen för Sovjet kräver största möjliga anslutning från indu- strins sida, givetvis i första hand från den statligt ägda, dels därför att Fin- lands flygvapen genom bestämmelserna i vapenstilleståndsavtalet endast tillåts ha en styrka om 60 flygplan och alltså inte längre är någon kund att räkna med, Förutom fabriken i Tammerfors äger VL en fabrik i Kourevesi. Här tycks man emellertid inte helt ha givit upp hoppet om framtida flygplansbyg- ge, även om man för närvarande inte har några plan under tillverkning. T. v. två bilder av Kahru-48. Överst en av de två prototyper- na vid en provflyg- ning. Därunder en bild från planets till- verkning. T. h. VL ”PYÖRRE- MYRSKY”, ensitsigt jaktplan, delvis en direkt utveckling av ”Myrsky”, utrustat med en 12-cylindrig radmotor av typ Daimler-Benz DB 605A0, Typen prov- flögs för första gång- en 1945. Planet bygg- des emellertid endast i prototyp och någon serietillverkning kom aldrig — till = stånd. Toppfarten uppges till ca 63 km/ VL ”MYRSKY”, ensitsigt finskt jaktflygplan, konstruerat och byggt vid Valtion Lentoko- netehdas (Statens flygplansfabriker) i Tam- merfors. Bilden visar prototypen My-1, som provflögs 1942. Serietillverkningen fördröjdes emellertid åtskilligt på grund av svårigheter med den träbyggda vingen och när kriget slu- tade 1944 hade VL endast färdigställt ett 60- tal plan. Med en 1065 hk Twin Wasp-motor hade ”Myrsky” en toppfart på ca 520 km/tim. Den sista VL-konstruktionen före om- läggningen var ett ensitsigt jaktplan Pyörremyrsky (Tyfon), som dock endast färdigställdes i prototyp. Provflygningar med denna ägde rum under senhösten 1945 men någon serietillverkning hann aldrig komma igång. Med en 1475 hk motor av typ Daimler-Benz DB 605AC var den beräknade toppfarten ca 650 km/tim. Vidare pågick vid krigets slut kon- struktionsarbetet på ett tvåsitsigt skol- flygplan Tuuli (Vinden), avsett för grundläggande skolning. Kabinen var här inredd på ungefär samma sätt som på Sk 25 (svenska flygvapnets skolflyg- plan av typ Bäcker Bestmann), dvs. med lärare och elev sittande sida vid sida. Någon prototyp färdigställdes emellertid inte av detta plan. Tidigare under kriget tillverkade VL ett 60-tal jaktplan av typ Myrsky (Storm) — en finsk konstruktion något påminnande om vårt svenska jaktplan FFVS J 22 — konstruerat under led- ning av diplomingenjörerna M. T. Vai- nio och T. Verkkola. Myrsky blev dock kanske inte den succé man hade hoppats, mest beroende på de många haverier, som inträffade under utprov- ningstiden. Dessa försenade starkt ut- vecklingen av flygplanet och typen kunde knappast betraktas som modern då den i slutskedet började komma ut på flottiljerna. Toppfarten var exempel- vis endast ca 520 km/tim. Planet var utrustat med en 14-cylindrig stjärnmo- tor av typ Pratt & Whitney ”Twin Wasp” med 1065 hk starteffekt medan beväpningen, som var ganska originellt placerad i motorkåpans övre del, utgjor- des av fyra 12,7 mm tunga kulsprutor. Flygsträckan var nog i kortaste la- get, eller närmare bestämt 1 000 km med och 500 km utan kastbara extratankar. (Forts. på sid. 21.) SERA ETT