anuarinumret av den amerikanska fototidskriften Popular Photography innehåller en intressant artikel av Ar- thur Palme om exponeringsskeendet vid användning av ridåslutare. Inlednings- vis påpekar författaren omöjligheten att med s. k. lamellslutare, vanligtvis placerad mellan kameralinserna, uppnå större exponeringshastigheter än 1/250 —L1/400 sek. Vid krav på större hastigheter an- vänds då ridåslutare, för vilka 1/1 000 sek. är vardagsmat. Ridåslutaren är placerad framför bildplanet och består, bildlikt talat, av en rullgardin med en öppen slits, och när gardinen sätts i rorelse, passerar slitsen over bildplanet och släpper fram ljuset. Men denna slit- sens förflyttning över bildplanet ger anledning till ett mystiskt fenomen — mystiskt så länge man inte som Arthur Palme har avslöiat ”Mysteriet med Ri- dåslutaren”. Se på vidstående bild av basebollspe- laren! Slagträet har just träffat bollen och vi ser hur bollen liksom lindar sig kring slagverktyget. Men se nu på mark- skuggan: där har skuggan av bollen än- Bilden här intill vi- sar vad som i vissa fall kan inträffa då man fotograferar snabba förlopp med en kamera med ridå- slutare. Bollen sitter som klistrad vid slagträet men skug- gan visar bollen ett bra stycke från slag- träet. Hur det hela går till framgår av den schematiska bil- den därunder och av texten, Nedan t. h. visar en liknande bild från en ka- mera med ridåslu- tare, Fläktbladen på- minner mest av allt om roterande banan- skal. Vad som skett framgår av de bägge bilderna överst på nästa sida. I INN AN N N Zz MonentT B. 6 < TEKNIK för ALLA 25/2 1949 nu inte nått fram till skuggan av slag- träet!?? Bluff? — Nej! Kameran ljuger aldrig — det slagor- det har kameramännen själva drivit med så länge kameramän funnits. Men här ljuger inte kameran! Förklaringen finns hos ridåslutaren, och vi ska se att bil- den av basebollspelaren i alla fall talar sanning. De flesta ridåslutare arbetar verti- kalt. Vid en bildstorlek av exempelvis 9X12 cm har slitsen i ridån en storlek av ca 3 mm. Om slutaren ställs på 1/1 000 sek. kommer varje 3 mm-sektion av bilden att exponeras denna tid. Men: exponeringen börjar upptill i kamerans bildfält och rusar nedåt. Därav följer att i ett motiv, som uppfångas i ett visst moment när ridån sätter sig i rörelse, hinner en del hända innan ridån passerat hela bildfältet. Om vi håller oss till 1/1 000 sek. och en slitsöppning av 3 mm vid bildstorlek X12 cm, så går det 40 öppningar på 12 cm. Alltså 40 st. å 1/1000 sek. = 40/1 000 sek. =1/25 sek. I fallet baseboll är 1/25 sek. ganska lång tid, och där ryms mycket väl vad som hänt först i moment A och sedan i moment B på vidstående skiss. Moment A visar situationen vid exponeringens början. Bilden vänds i kameran, och när ridån startar sin nedåtgående bana framsläpper slitsen till negativmateria- let bilden av skuggorna på marken. Några 1 000-dels sek. senare har expo- neringen nått motivets mittparti (mo- ARR YEN "VIRA TSAR RENEE