- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 5. 25 febr.-11 mars 1949 /
6

(1940-2001)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mysteriet med ridåslutaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anuarinumret av den amerikanska

fototidskriften Popular Photography
innehåller en intressant artikel av Ar-
thur Palme om exponeringsskeendet vid
användning av ridåslutare. Inlednings-
vis påpekar författaren omöjligheten
att med s. k. lamellslutare, vanligtvis
placerad mellan kameralinserna, uppnå
större exponeringshastigheter än 1/250
—L1/400 sek.

Vid krav på större hastigheter an-
vänds då ridåslutare, för vilka 1/1 000
sek. är vardagsmat. Ridåslutaren är

placerad framför bildplanet och består,

bildlikt talat, av en rullgardin med en
öppen slits, och när gardinen sätts i
rorelse, passerar slitsen over bildplanet
och släpper fram ljuset. Men denna slit-
sens förflyttning över bildplanet ger
anledning till ett mystiskt fenomen —
mystiskt så länge man inte som Arthur
Palme har avslöiat ”Mysteriet med Ri-
dåslutaren”.

Se på vidstående bild av basebollspe-
laren! Slagträet har just träffat bollen
och vi ser hur bollen liksom lindar sig
kring slagverktyget. Men se nu på mark-
skuggan: där har skuggan av bollen än-

Bilden här intill vi-
sar vad som i vissa
fall kan inträffa då
man fotograferar
snabba förlopp med
en kamera med ridå-
slutare. Bollen sitter
som klistrad vid
slagträet men skug-
gan visar bollen ett
bra stycke från slag-
träet. Hur det hela
går till framgår av
den schematiska bil-
den därunder och av
texten, Nedan t. h.
visar en liknande
bild från en ka-
mera med ridåslu-
tare, Fläktbladen på-
minner mest av allt
om roterande banan-
skal. Vad som skett
framgår av de bägge
bilderna överst på
nästa sida.

I INN
AN
N
N

Zz

MonentT B.

6 < TEKNIK för ALLA 25/2 1949

nu inte nått fram till skuggan av slag-
träet!?? Bluff? — Nej!

Kameran ljuger aldrig — det slagor-
det har kameramännen själva drivit med
så länge kameramän funnits. Men här
ljuger inte kameran! Förklaringen finns
hos ridåslutaren, och vi ska se att bil-
den av basebollspelaren i alla fall talar
sanning.

De flesta ridåslutare arbetar verti-
kalt. Vid en bildstorlek av exempelvis
9X12 cm har slitsen i ridån en storlek
av ca 3 mm. Om slutaren ställs på
1/1 000 sek. kommer varje 3 mm-sektion
av bilden att exponeras denna tid. Men:
exponeringen börjar upptill i kamerans
bildfält och rusar nedåt. Därav följer
att i ett motiv, som uppfångas i ett
visst moment när ridån sätter sig i
rörelse, hinner en del hända innan ridån
passerat hela bildfältet.

Om vi håller oss till 1/1 000 sek. och
en slitsöppning av 3 mm vid bildstorlek

X12 cm, så går det 40 öppningar på
12 cm. Alltså 40 st. å 1/1000 sek. =
40/1 000 sek. =1/25 sek.

I fallet baseboll är 1/25 sek. ganska
lång tid, och där ryms mycket väl vad
som hänt först i moment A och sedan i
moment B på vidstående skiss. Moment
A visar situationen vid exponeringens
början. Bilden vänds i kameran, och när
ridån startar sin nedåtgående bana
framsläpper slitsen till negativmateria-
let bilden av skuggorna på marken.
Några 1 000-dels sek. senare har expo-
neringen nått motivets mittparti (mo-

ARR

YEN "VIRA TSAR RENEE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1949-5/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free