Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då fantasien manar fram
Af dunkla aningar en formlös skara,
Poetens penna ger dem lif och själ och skänker luftigt intet
Gestalt och namn och bostad uti verkligheten.
Denna förmåga är frukten af den »höga yra,» som han
tillskrifver poeten — en sublim yra utan tvifvel — men dock en
yra. Sanning är onekligen väsendtlig för all poesi, men det är icke
det sunda förnuftets sanning. Utvecklingen bör vara sann, men sjelfva
utgångspunkten är en fiktion. Sedan de första suppositionerna
blifvit antagna måste allt fortgå följdriktigt; men dessa första
antaganden fordra en grad af lättrogenhet, som svårligen står tillsammans
med sunda förnuftets domslut. Derför äro af alla menniskor,
barnen de, som hafva lifligaste inbillningskraften. De öfverlemna sig
utan tvekan åt hvarje illusion. Hvarje bild, som med någorlunda
klarhet framhålles för deras själs öga, frambringar hos dem hela
styrkan af en verklighet. I ett oodladt samhällstillstånd äro
menniskorna barn, blott med en större mångfald af idéer. Det är
derför i ett dylikt samhällsskick, som vi kunna vänta att finna
det poetiska temperamentet i dess högsta fullkomning.
Poesien frambringar samma illusion för den andeliga synen,
som en lanterna magica för den fysiska, och likasom denna
verkar bäst i ett mörkt rum, så uppnår poesien lättast sitt mål
under en mörk tidsålder. Då kunskapens ljus bryter in öfver dess
trollspel, då verklighetens konturer framträda allt mer och mer
bestämda och probabilitetens skuggor klarna och öfvergå till
visshetens dagrar, då bortskrämmas, såsom elfvorna för soluppgången,
de luftiga andeväsen skalden frammanar, färgorna blekna och
dragen blifva allt mer och mer sväfvande. Vi kunna ej på samma
gång skärpa ögat till sanningens genomträngande och sluta det, för
att öfverlemna oss åt fiktionens tjusande drömspel.
Vi tro derför, att det är långt svårare att blifva en stor skald
under en upplyst och civiliserad tidsålder, än det var för de gamle;
att det är långt svårare för en man med öfverlägsna kunskaper
och vetenskaplig bildning, en man med nutidens filosofiskt
forskande och spekulativa sinne, att så fullkomligt införlifva sig med det
rent poetiska elementet, som forntidens skalder, för hvilka
inspirationen var allt. Vi hafva på vår tid sett stora förmågor, ihärdigt
arbete och djupsinnigt tänkande använda i striden mot tidens anda
och använda, vi vilja ej säga rent af förgäfves, men med
tvifvelaktig framgång och svagt bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0032.html
