Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
harmonien af versbyggnaden och oöfverträffligheten af en styl,
hvilken ingen medtäflare varit i stånd att uppnå och ingen
parodist att förnedra; en styl, som utvecklat till den högsta fulländning
det Engelska språkets ordrikhet och kraft och till hvars skönhet
både döda och lefvande språk skattat något af grazie, af energi
eller af välljud. På det kritikens vidsträckta fält, inom hvilket vi
stå i begrepp att inträda, hafva otaliga skördemän redan svängt
sina liar. Dock är skörden så ymnig, att äfven en senfärdig
axplockares vårdslösa letande kan belönas med en kärfve.
Det mest framstående karaktersdraget af Miltons poesi är den
ytterliga aflägsenhet af de idéförbindelser, hvarigenom den verkar
på läsaren. Dess verkan frambringas icke så mycket genom
bestämda yttranden, som icke mera genom blotta hänsyftningar, icke
så mycket genom de idéer, den omedelbarligen väcker, som
genom andra idéer, hvilka stå i förbindelse med dessa. Han
elektriserar sinnet medelst ledare. En menniska, totalt utan all
fantasi, kan dock ej undgå att förstå Iliaden. Homer gifver honom
intet val och fordrar af honom ingen ansträngning, utan åtager sig
sjelf allt och ställer bilderna i så klar dager, att det är omöjligt att
förblifva blind för dem. Miltons arbeten kunna ej fattas eller
skänka njutning, utan att läsarens sinne samverkar med skaldens.
Han målar ingen fulländad tafla eller spelar för blott passiva
åhörare. Han gör utkastet och lemnar åt andra att fullända
detaljerna. Han slår an tonarten och fordrar af sina åhörare att taga ut
melodien.
Vi höra ofta talas om poesiens magiska inflytande. Vanligen
innebär detta uttryck alldeles ingenting, men tillämpadt på Miltons
poesi är det fullkomligt på sin plats. Den verkar likt en
trollformel. Dess förtjenst ligger mindre i den påtagliga meningen än i
den dolda betydelsen. Det tyckes vid första ögonkastet ej ligga
mera i hans ord än i andras. Men dessa ord hafva sin egen
trollkraft. Ej förr äro de uttalade än det förgångna blir närvarande
och hvad fjerran är kommer nära. Skönheten uppenbarar sig på
en gång under nya former och minnets alla grafplatser gifva upp
sina döda. Ändra meningens form, utbyt en enda stafvelse mot
en annan och hela verkan går förlorad. Trollformeln mister sin
kraft och den, som då trodde sig kunna göra några underverk med
den, skulle finna sig lika bedragen som Cassim i den Arabiska
sagan då han stod ropande »öppna dig Hvete, öppna dig Korn,»
vid dörren, som ej lydde annat ljud än »öppna dig, Sesam.»
Drydens ömkliga misslyckande i sitt försök att på sin styl öfverflytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
