Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anden. Judarnes historia innehåller berättelsen om en fortsatt kamp
mellan den rena Deismen eller tron på en enda osynlig Gud, och
det sällsamt förledande begäret att hafva något synligt och
påtagligt föremål att dyrka. Måhända har ingen af de orsaker man
uppgifvit för snabbheten af Kristendomens utbredande i verlden,
medan Judendomen knappast vunnit en enda proselyt, verkat så
mäktigt som denna känsla. Gud, den oskapade, den osynlige, den
ofattlige, vann blott ett ringa antal tillbedjare. En filosof kunde
beundra den sublima idéen, men massan vände sig missnöjd bort
från ord, som icke framställde någon fattlig bild för deras sinne.
Det var inför Gudomen, förkroppligad i mensklig form, vandrande
bland menniskorna, lidande af deras svagheter, lutad till deras
bröst, gråtande vid deras grafvar, slumrande i krubban, blödande
på korset, som Synagogans fördomar, skolornas tvister, de lärdes
visdom, de höges stolthet och trettio legioners svärd kröktes i
stoftet. Kort efter det Kristendomen vunnit sin seger, begynte
samma princip, som kämpat för henne, att bereda hennes förderf
och göra henne till en ny hedendom, i det helgonen gjordes till
underlydande gudar. Reformatorerne satte visserligen en gräns för
detta förderf, men hafva dock aldrig lyckats att mer än delvis
utrota det. De män, som förstörde helgonabilderna i kyrkorna, hafva
icke alltid varit i stånd att utplåna afgudabilderna ur sina egna
hjertan. Det skulle icke vara svårt att visa det samma regel
gäller inom politiken. Vi rädas att principerna i allmänhet måste
förkroppsligas, innan de kunna väcka ett starkt och varaktigt
deltagande bland mängden af menniskor. Massan intresseras lättare
för den mest meningslösa sinnebild, det mest betydelselösa namn,
än för äfven den vigtigaste grundsats.
Af dessa skäl anse vi att ingen skald, som bemödat sig att
iakttaga den metafysiska noggrannhet, för hvars försummande
Milton blifvit klandrad, skulle kunna undgå att ömkeligen misslyckas.
Dock fanns det ännu en annan ytterlighet, hvilken, ehuru långt
mindre farlig, äfven måste undvikas. Menniskornas inbillning står
till stor del under deras åsigters kontroll. Den utsöktaste
fulländning af poetisk färgläggning kan ej frambringa någon illusion, då
den användes att framställa hvad som vid första ögonkastet visar
sig vara orimligt och osannolikt. Milton skref på en tid, då
filosoferna och teologerna förde spiran inom andens verld. Det var
derför nödvändigt för honom att akta sig att så stöta deras
förnuft, att förtrollningen kunde brytas, som det var hans ändamål
att kasta öfver deras inbillning. Detta är rätta förklaringen på den
otydlighet och inkonseqvens man ofta förebrått Milton. Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
