Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkänner att det var ovilkorligen nödvändigt att ikläda andarne en
materiel skepnad. »Men,» säger han, »poeten skulle hafva gjort
sitt system konseqvent, genom att hålla det öfvernaturliga ur sigte
och förmå läsaren att glömma det.» Detta är lätt sagdt; men
antagom att Milton ej kunde förmå sina läsare att lemna det
öfvernaturliga helt och hållet ur sigte. Antagom att den motsatta
föreställningen tagit så full besittning af menniskornas inbillning, att
icke ens rum fanns öfrigt för halfva den tro, som poesien fordrar.
Vi misstänka att så var händelsen. Det var omöjligt för skalden
att uteslutande antaga hvarken det materiela eller det
öfvernaturliga systemet. Han valde derför en medelväg och lemnade
alltsammans i tvifvelaktigt dunkel. Han har visserligen derigenom
blottställt sig för beskyllningen af inkonseqvens. Men ehuru han
ur filosofisk synpunkt tör hafva haft orätt, kunna vi ej annat än
tro det han handlat poetiskt riktigt. Detta företag, som de flesta
andra skriftställare skulle funnit ogörligt, var lätt för honom. Den
sällsamma förmåga han egde att meddela sin mening på omvägar,
genom en lång följd af sammanstämmande idéer, samt att låta
förstå mera än han yttrade, satte honom i stånd att maskera de
absurditeter, som han ej kunde undvika.
Den poesi, som talar om varelser från en annan verld, bör
vara på en gång mystisk och pittoresk. Sådan är Miltons.
Dantes är visserligen pittoresk, mera än någonting, som hvarken förr
eller sedan blifvit skrifvet. Dess verkan närmar sig den, som
frambringas af penseln eller mejseln. Men den är pittoresk med
uteslutande af all mystèr. Det är ett fel på rätta sidan, om man
så vill, ett fel, som var oskiljaktigt från planen för Dantes poem,
hvilken, såsom vi redan anmärkt, fordrade den yttersta
noggrannhet i beskrifningen. Icke dess mindre är det ett fel. De
öfvernaturliga agenterna väcka onekligen intresse; men det är ej ett
sådant intresse, som rätteligen tillhör andeväsenden. Vi känna att
vi skulle kunna språka om med vålnaderna och demonerna utan
någon känsla af onaturlig bäfvan. Vi kunde med Don Juan bjuda
dem på supé och äta med god aptit i deras sällskap. Dantes
englar äro goda menniskor med vingar. Hans djeflar fula, grymma
skarprättare. Hans döda äro helt vanliga lefvande menniskor,
försatta i sällsamma omständigheter.
— — — — — — — — — — — — — —
Miltons andar deremot äro olika nästan alla andra skalders.
Hans onda andar isynnerhet äro förunderliga skapelser. De äro ej
blotta abstrakta föreställningar. De äro ej djefvulska menniskor.
De äro ej ohyggliga odjur. De hafva hvarken horn eller svans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
