Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttranderätten och således gjort allt sitt till för att hålla folket i okunnighet
om dess pligter och rättigheter. Straffet var rättmätigt och
naturligt. Om våra styresmän ledo af folkets okunnighet, så var det
emedan de sjelfva betagit dem nyckeln till all kunskap. Om de
anföllos med blindt raseri var det, emedan de fordrat en lika blind
undergifvenhet.
Det ligger i dylika omstörtningars natur, att vi alltid först
märka det onda de medföra. Förr än menniskan varit någon tid
fri, vet hon ej att använda friheten. Innevånarne i vinrika länder
äro vanligen nyktra. I land der vin är en sällsynthet blir
dryckenskap vanlig. Ett nyss frigjordt folk kan jemföras med en
krigshär från norra Europa, förlagd vid Rhens eller Xeres
stränder. Man påstår, att då soldaterna i en dylik belägenhet först
finna möjligheten, att utan återhåll njuta af en så sällspord och
dyrbar lyx, ser man icke annat än druckna öfver allt. Snart lärer
dock sjelfva öfverflödet måtta, och sedan vin under några månader
varit deras dagliga kost, blifva de nyktrare än de någonsin varit i
hemlandet. Så äro äfven de slutliga och varaktiga frukterna af
friheten måtta, visdom och fördragsamhet. Dess omedelbara
verkan är ofta afskyvärda brott, kämpande villfarelser, scepticism i
de klaraste frågor, dogmatism i de dunklaste och mest mystiska.
Det är just i denna krisis, som frihetens fiender älska att
framställa henne. De rifva ned ställningarne från den half-fullbordade
byggnaden; de peka på det yrande dammet, de fallande
stenhoparne, de vantrefliga rummen, den motbjudande oregelbundenheten
i hela företeelsen och fråga derpå hånande hvar den utlofvade
trefnaden, tryggheten och herrligheten är till finnandes. Om
sådana ömkliga sofismer skulle något gälla, funnes intet dugligt hus
och ingen duglig styrelse till i verlden.
Ariosto berättar en intagande saga om en fée, som, till följe
af någon mystisk naturlag, var dömd att under vissa tider dväljas
i skepnaden af en vämjelig, giftig orm. De, som gjorde henne
något för när under den tid hon måste bära sin förklädnad, voro
för alltid uteslutna från de välsignelser hon i sitt naturliga skick
hade förmåga att skänka. Men för dem som i hennes
motbjudande skepnad gåfvo henne deltagande och skydd, uppenbarade hon
sig sedan under den sköna och himmelska gestalt, som var
hennes rätta natur, följde dem i alla lifvets skiften, uppfyllde deras
önskningar, öfverhopade dem med rikedomar, gjorde dem lyckliga
i kärlek och segrande i strid. En sådan ande är Friheten.
Stundom antager hon den hatfulla ormens gestalt. Hon krälar i
smutsen, hon hväser ilsket, hon stinger. Men ve dem, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
