Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsky vända sig ifrån henne eller djerfvas krossa henne! Och
lyckliga de, som, efter att hafva varit behjertade nog att taga emot
henne under hennes fasaväckande och förnedrande gestalt,
slutligen skola lönas af henne, då hon iklädt sig sin ursprungliga
skönhet och herrlighet.
Det finnes blott en kur för det onda, som en nyförvärfvad
frihet medför, och denna kur är en fortsatt frihet. Då fången
först lemnar sin cell kan han ej tåla dagsljuset: han är ur stånd
att urskilja färger och igenkänna anletsdrag. Men för att bota
honom för man honom icke tillbaka i fängelset, utan vänjer honom
i stället vid solljuset. Sanningens och frihetens ljus torde väl till
en början blända och förvirra nationer, som blifvit halfblinda i
slafveriets mörker. Men låt dem stadigt se i ljuset, och de skola
snart blifva härdade. Efter några få år lära menniskorna att
reflektera. Opinionens ytterliga våldsamhet gifver vika. Stridiga
teorier rätta hvarandra. Sanningens spridda elementer upphöra att
vara fiendtliga och begynna dragas till hvarandra, och slutligen
uppstår ur kaos ett system af rättvisa och ordning.
Många af vår tids politici hafva för vana att antaga såsom ett
obestridligt faktum, att intet folk bör blifva fritt förr än det är i
stånd att bruka sin frihet. Maximen är värdig narren i den gamla
sagan, som beslöt att icke våga sig i vattnet förr än han lärt att
simma. Om menniskorna skulle vänta på friheten till dess de i
sitt slafveri blifvit visa och upplysta, skulle de i sanning få vänta
i evighet.
Derför gilla vi utan tvekan Miltons och andra vise och gode
mäns handlingssätt, som, i trots af mycket som var löjligt och
förhatligt i deras medbröders uppförande, stodo frihetens sak
troget och orubbligt bi.
Härefter söker Macaulay vederlägga dem af Miltons fiender, som klandrat hans
handlingssätt i fråga om Carl den förstes afrättande och söker visa att, ehuru
mycket man än må ogilla saken och anse konungamördarne brottsliga, står
Milton dock i helt annan dager än desse och måste bedömas ur helt annan
synpunkt. Han kan icke beskyllas för att hafva deltagit eller medverkat hvarken i denna
eller i någon annan af tidens klandervärda våldsamheter — man förebrår honom
blott att han försvarat hvad som redan skett, då folket begynte göra till en idol
tyrannen som de sjelfva mördat — korteligen, att han sökte försona dem med deras
eget dåd, sedan det ej mera kunde ändras, hvilket Macaulay finner naturligt och
förlåtligt, då det skett för att befästa folkets egen frihet. Likaså försvarar han
Milton mot dem, som vilja klandra, att han, frihetens enthusiastiske stridskämpe,
fann sig tåligt under en militärisk usurpators godtyckliga styrelse och till och
med emottog ett publikt embete under hans regering. Han gör en hastig, men
målande skildring af Cromwells politiska karakter, hans stora förtjenster om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
