Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djerfvaste och vådligaste litterära tjenstgöringen. Han kom aldrig upp
med eftertruppen, sedan utanverken redan blifvit stormade och
brèchen öppnad. Han trängde sig främst der, hvarest andra gifvit
allt hopp förloradt. Vid början af de inbrytande förändringarne
skref han med ojemförlig energi och vältalighet emot Biskoparne.
Men då hans åsigter tycktes börja segra, öfvergick han till andra
ämnen och öfverlemnade prestväldet åt den hop af skribenter, som
nu skyndade att smäda ett fallet parti. Det finnes intet vådligare
företag än att bära sanningens fackla in i de mörka förpestade
hålor, der intet ljus någonsin inträngt. Men det var Miltons glädje
och fria val att djerft kasta sig in i den förskämda atmosferen
och trotsa den förfärliga explosionen. De, som allra mest ogilla
hans åsigter, måste dock alltid beundra det mod och den
ihärdighet, med hvilken han förfäktade dem. Han lemnade i allmänhet
åt andra berömmelsen af att upptaga och försvara de populära
sidorna af partiets politiska och religiösa trosbekännelse emedan han åtog sig
sjelf det otacksammaste arbetet. Hans strålande och
välsignelsebringande bana liknade solens i ljusets spridande och goda frukters mognande.
— — — — — — — — — — — — — —
Det är beklagligt att Miltons prosa läses så föga på vår tid.
Såsom kompositioner förtjena dessa skrifter hvars och ens
uppmärksamhet, som önskar lära känna hela makten af Engelska
språket. De förefalla oss såsom en glänsande guldväfnad. Stylen
är stel af det rikaste broderi. Icke ens i de första böckerna af
Det Förlorade Paradiset har den store skalden någonsin stigit
högre än i somliga af sina partiskrifter, der hans känslor, eggade af
striden, gifva sig luft i utbrott af religiös eller lyrisk hänryckning.
Det är då, för att låna hans eget majestätiska språk, som tyckte man
sig höra »en sjufaldig korus af halleluja och jublande harpsymfonier.»
Vi hade gerna velat uppehålla oss något längre vid dessa
mästerliga arbeten, men ämnets intresse har redan fört oss för långt
och vi måste sluta. Och likväl kunna vi knappast slita oss ifrån
detta kära ämne. Upptäckten af Miltons hittills okända manuskript,
som gifvit oss en förevändning för denna uppsats, tyckes oss en
tidpunkt, likasom afskiljd från dagens öfriga tilldragelser och
helgad åt hans minne. Man skall då ej klandra oss, om vi dröja
vid hans altare, ehuru obetydligt offret är, som vi nedlagt vid dess
fot. Medan detta efterlemnade manuskript ligger på vårt bord,
tycka vi oss vara skaldens samtida. Vi föras hundrafemtio år
tillbaka. Vi kunna nästan inbilla oss att vi gå att besöka honom i
hans anspråkslösa boning — att vi se honom sittande vid den
gamla orgeln, i skuggan af de urblekta gröna gardinerna — att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
