Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äran af den strid han hufvudsakligast kämpade, striden för det
slags frihet, som har mest värde och som då var minst förstådd,
menniskoandens frihet, den tillkommer ensam honom. Tusende
och tiotusende af hans samtida höjde sina röster mot
Stjernkammaren och tvångslånen, men de voro i sanning få, hvilka spårade
det ännu djupare rotade onda, som moraliskt och intellektuelt
slafveri medfört och de välgerningar, hvilka skulle följa på
pressens frihet och menniskotankens obundna yttranderätt. Dessa voro
de ämnen, som Milton med rätta ansåg för de vigtigaste. Han
ifrade för att folket skulle tänka för sig sjelft lika väl som
beskatta sig sjelft — att det skulle befrias från fördomens tyranni
lika väl som från Carls. Han visste att de, som, ehuru med de
bästa afsigter, förbisågo nödvändigheten af dessa reformer och
nöjde sig med att störta konungen och fängsla hans anhängare,
handlade just som de tanklöse bröderna i Comus, hvilka i ifvern
att skingra besvärjarens följe försummade det enda medlet att
befria hans fånge. De tänkte blott på att segra, då de bordt
tänka på att upplösa förtrollningen.
O, ni ha glömt! Ni trollspö’t taga bordt
Och trollet bundit. Ej utan omvändt spö
Och bakvändt mumlad troll-besvärjelse
Vi henne lösa kan, som sitter der
I starka fjettrar bunden, kall och stel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
