Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur skön då måste sjelfva källan vara,
Den evigt klara!»
hvilka ord vi borde tillämpa, icke endast på den yttre skönhet,
som ter sig för ögat, utan äfven på den inre, som blott tanken
kan fatta.
Vi upprepa likväl ännu en gång, att vi blott kunna meddela
några spridda taflor ur naturens stora bilderbok och att vi mera
afse väckandet af håg och lust för sysselsättning med dylika
ämnen, än vi våga åtaga oss att gifva någon vidsträcktare kunskap
derom. Dock ville vi gerna till dessa korta naturhistoriska
uppsatser bifoga några hänvisningar till goda och lättfattliga böcker i
dessa ämnen och skola dervid, äfvensom vid redigerandet af alla
sådana artiklar, söka inhemta råd och upplysningar af ansedde
vetenskapsmän.
Till föremål för vår första uppsats i denna väg hafva vi valt
några af sjöfoglarne — Albatrossen, Stormfogeln ocb Hafsmåsen,
jemte en kort beskrifning öfver fogeljagten på Hebriderna.
Albatrossen är hafvets egentliga konung; bilden af en hjelte,
som äfven under ett vidrigt ödes stormar vet att bibehålla ett
kraftigt sinnes jemnvigt. En engelsk resande säger om honom:
»Albatrossen är det mest poetiska föremål man träffar ute på hafvet.
Jag vet knappast i hela naturen någonting så ädelt, så fritt och
etheriskt — någonting, om jag så får säga — besjäladt; — intet
skapadt tyckes mig så framkalla känslan af oändligheten och det
gränslösa som denna sällsamma fogel.»
Stolt och ädel simmar Albatrossen på sitt element, trotsande
hvarje vågornas uppror, hvarje stormens brusande. Utan att ens
med vingspetsarne vidröra vattnet höjer han sig med den stigande
vågen och sänker sig åter lugnt i nästa afgrund, för att ånyo
uppstiga. Det är underbart att se huru han föraktar de lössläppta
elementernas raseri och öfver de skummande sjöarne flyger rätt
emot den fruktansvärdaste storm.
»Han tyckes så obesvärad som vore han hemma hos sig,»
säga matroserna, och i sanning är icke detta uttryck fullkomligt
betecknande, ty knappast förnimmer man hvar femte eller hvar
tionde minut något enda vingslag, som tyder på att den ståtliga
fogeln är på färd, eljest sväfvar han nästan ständigt i luften. Blott
då man kommer honom nära märker ett skarpt öga den lindrigt
dallrande rörelsen af bakre vingranden och örat förnimmer ett svagt
susande af fjädrarnes gnidning emot hvarandra. Troligen får man
i denna vingarnes vibration, som erinrar om fiskens snarlika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0063.html
