Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelser på stjerten, söka orsaken till det så länge uthållande
sväfvandet i luften.
Albatrossen är större än svanen och uppnår en storlek mellan
vingspetsarne af tio till femton, enligt somligas uppgifter, ända till
tjugo fot. Han är till färgen snöhvit, med vingarne, hos en art
svarta, hos andra tecknade i de vackraste nyancer i brunt och svart.
Hela veckor ses han stundom åtfölja skeppen. Ehuru han i likhet
med Fiskmåsen och Tärnan icke kan dyka, simmar han dock
med mycken lätthet, och trots det ofantliga afståndet mellan
vingspetsarne förstår han rätt väl att åter höja sig i luften. Från det
trånga skeppsdäcket kan Albatrossen dock ej på nytt uppflyga och
det är en rörande syn att se den väldiga foglen här så vanmäktig.
Uttrycket i hans ögon, då han hjelplös ser sig omkring på däcket,
erinrar om en stolt och ädel qvinnas blick då hon förolämpas;
aldrig finner man hos någon, icke mensklig varelse, ett uttryck så
ädelt, så bönfallande och dock så okufligt. Af denna hans
oförmåga att åter höja sig från fartyget har man dragit den förhastade
slutsatsen att dessa foglar, som hela veckor och längre följa
sjöfararen, tillbringa denna tid sväfvande i luften. Och likväl kan
ingen uppmärksam betraktare af Albatrossen undgå att märka det
han ganska ofta sänker sig mot vattenbrynet. Han lefver af
animaliska ämnen, som kringflyta på hafsytan, och ehuru han
mången gång griper sitt rof i flygten ses han dock lika ofta draga in
vingarne och simma omkring såsom fiskmåsen. Vill han då höja
sig på nytt, ser man honom springa ett litet stycke framåt och
slå med vingarne i vattnet, till dess han liksom satt sig i fart och
funnit en våg af tillräcklig höjd, från hvars öfre kam han, likasom
från en klippkant, tager ett ansprång och derefter på nytt
begynner sin majestätiska flygt öfver en vidt omfattande sträcka af
oceanen. Då tröttheten slutligen öfverväldigar honom, hvilar han och
sofver på den svallande hafsytan, ombrusad af stormarnes gny.
Linné kallar honom Diomedea exulans, ett namn som
häntyder på Diomedi olyckliga öde, hvilken, efter att vid Trojas
belägring hafva sårat Venus, blef förvist från sitt fädernesland och
irrade fredlös omkring på de oroliga hafven, till dess slutligen både
han och hans följeslagare blefvo förvandlade till foglar, hvilka
fortforo att lefva i stormarnes sköte. »De äro icke svanor,» säger
Ovidius, »men de likna dem till formen och fjädrarnes hvithet.»
Albatrossen påträffas sällan norrut och har sitt egentliga hem
på Sydhafven nedom 20° sydlig latitud. Alla sjöfarande veta
också, att de närma sig Afrikas sydligaste udde, då Albatrossen visar
sig i större flockar. Dessa foglar äro oceanens gamar, deras krökta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
