Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga mig, i hvilken trakt af Kentucky grottan låg och på hvad
sätt jag skulle komma dit, och derför lemnade jag föga spelrum åt
den önskan, som väl stundom kunde vakna att sjelf få beskåda de
naturens under, denna grotta gömmer i sitt sköte. Men då jag,
under mitt vistande i New-Orleans, kom i beröring med personer,
som sjelfva besökt Mammoth-grottan och ej nog lofordande kunde
yttra sig öfver dess märkvärdigheter, samt af dem hörde, att
den ej skulle vara så aflägsen från Louisville, dit jag ändå ämnade
mig, beslöt jag att ej försumma de tillfällen, som möjligen kunde
erbjuda sig att förskaffa mig tillträde till underverldens regioner.
Jag for i Maj 1855 från New-Orleans med ångbåt uppför
Mississippi och en del af Ohio så långt som till Louisville, en resa,
hvilken, på kartan betraktad, synes vara obetydlig nog, men som
dock i sjelfva verket upptager en längd af 1800 mil[1]. Sedan jag
vid ankomsten till Louisville erhållit rum på »the Galt-house,» ett
präktigt hôtel, var min första omsorg att göra mig underrättad
om på hvad sätt jag skulle kunna verkställa den nu kär blifna
planen att besöka Mammoth-grottan. Hôtellets artige och tjenstaktige
värd gaf mig genast de upplysningar, jag åstundade, och
underrättade mig om, att resande från Louisville ofta gjorde utflykter till
denna grotta, samt att just samma morgon ett sällskap i denna
afsigt lemnat hans hôtel. Man begagnade sig då vanligen af den
diligens, som dagligen går från Louisville till Nashville, Tennessee,
tog efter en dryg dagsresa af 90 mil nattlogis på Bell’s hôtel,
hvarifrån man följande morgon hyrde hästar och vagn till grottan, dit
då blott 9 mil återstodo. På min förfrågan, huruvida han ej
kände, om på hôtellet ännu funnes några resande, hvilka voro hågade
för denna intressanta restur, lofvade han att inhemta underrättelser
derom, och då han snart derefter återkom med svar att en
engelsk familj följande dag ämnade begifva sig på väg till grottan,
samt att diligens-biljetter ännu voro att tillgå, gladde jag mig af
hjertat åt det nöje jag väntade mig af denna utflykt.
Påföljande morgon kl. 4 suto vi i diligensen och att dömma
efter början, lofvade dagen att blifva särdeles vacker. Sådant blef
äfven fallet och var resan ganska angenäm; vägen gick genom en
vacker nejd, prunkande i yppig grönska och beskuggad af lummiga
träd, bland hvilka isynnerhet bokarne utmärkte sig för sin skönhet.
Oftast kunde man tro sig fara genom en väl vårdad park med en
rikedom af ståtliga ädla löfträd, som utsträckte sina yfviga kronor
öfver en fin jemn gräsmatta, men åter afbröts detta leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
