Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskap af vildare scener; berg uppreste sig på ömse sidor om vägen
och i dess skrefvor hängde ett och annat träd, en och annan
buske, under det forssande bergströmmar neddansade öfver
klippstycken och stenar. Här och der framskymtade ock en farm med
sina landtliga boningar, sin boskap, sina åkrar och ängar; men
mina engelska reskamrater, vana vid den omsorg, med hvilken
hvarje qvadrataln odlingsbar jord brukas och vårdas i »old
England» funno landet i allmänhet föga och illa odladt. Vi passerade
tvenne mindre städer, hvilka ej voro utmärkta för annat än den
snygghet, prydlighet och rymlighet, som karakterisera de
amerikanska småstäderna och hvari de stå långt framom sina systrar
i gamla verlden. Tvenne floder, Salt och Green-River, öfverforos
äfven på det i denna verldsdel ganska vanliga sättet, neml. att man
kör ned i vattnet, der det är som grundast, och sålunda uppnår
flodens andra strand, ett sätt att färdas, hvilket i allmänhet
förefaller Europeer ganska obehagligt. Ej förrän sent på qvällen
uppnådde vi vårt mål för dagen, Bells hôtel, der vi vederqvickte oss
med en god aftonmåltid och åtnjöto snart derefter en efterlängtad
hvila i våra trefliga och beqväma sofrum.
Dagen derpå väcktes vi af en leende sol till nya mödor och
nya njutningar. Efter att hafva förskaffat oss passande åkdon,
begåfvo vi oss genast på väg till Mammothgrottan, sedan våra
förväntningar och vår nyfikenhet genom alla de ytterligare berättelser vi
derom hört nu blifvit stegrade till det yttersta. Vägen, som i sig sjelf
var svår, stenig och ojemn, slingrade sig genom en romantiskt skön
nejd, bergig och skogig, hvilken sades vara underminerad af
jättegrottan. Ändtligen voro vi framme. Vi togo in på det vid
grottan belägna hôtellet för att skaffa oss nödiga upplysningar och
en vägvisare till underjorden, samt bläddrade under det vi väntade
i »de Resandes bok,» der jag äfven påträffade vår berömda
landsmaninnas, Jenny Linds, namn. På det att fruntimren ej af sin
obeqväma klädedrägt skulle hindras för mycket under promenaden
i grottan, bytte de om kläder och iklädde sig en slags
Bloomerkostym, bestående af underkläder och en kort blus. Med en
mulatt till vägvisare anträdde vi nu vår färd; och var det med en
besynnerlig känsla af bäfvan och undran, jag nalkades ingången till
den verld, hvarom jag ej en gång förmått göra mig en otydlig
föreställning.
Genom en vacker skogspark sänker sig vägen så småningom
ned i en trång dal och slutligen nedstego vi ungefär trettio fot på
en ojemn stentrappa, hvarefter vi befunno oss i en håla, der
ingången till den hemlighetsfulla grottan synes i fonden. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
