Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej är värdig att bäras, vore det än af en prinsessa?» Alla instämde,
och knappt fanns väl någon, som icke i sitt hjerta önskade, att hon
vore den lyckliga. Lina fortfor: »när nu herrn kommer, som skall
hemta den,» — »Ä’ det en herre, ä’ det en herre?» frågades nu i
korus. »Ja visst,» svarade Lina, »ni minns väl herr Fremmer,
som var inne för några veckor sedan och beställde den.» — »Ja så,
han, som frågade om han fick komma igen dagen derpå?» — »och
Lina svarade, att det icke behöfdes,» inföll fjortonåringen med gäll
röst. — »Och som undrade om aldrig Lina gick ut och gick?» — »och
Lina narrades och svarade nej.» — »Och som slutligen» inföll
en tredje, »påstod att han skulle komma igen med förklä’.» —
»Ja, just han,» svarade Lina skrattande, »men om ni prata längre
så hinna ni ej era julklappar färdiga — se bara hvad blommor ni
strö omkring er, utan att sluta något!» och nu blef det en ifrig
flit, och Lina hjelpte de senfärdigaste, medan man vexlade ett och
annat ord om den stundande julen, som lofvade nöjen och gåfvor
åt alla, utom den stackars Lina, som stod utan huld eller skydd i
den fremmande staden. »Ja men,» genmälte den pratsjuka
fjortonåringen, »jag hörde ju fru Mörk sjelf bjuda Lina att vara hos sig
öfver julen.» — »Verkligen,» inföll en annan litet spetsigt, »det
kom väl ifrån sonen.» — »Åh, jag förmodar kapten Mörk har
annat att tänka på än en liten modiste,» invände en annan i
högdragen ton. — »Som den lilla modisten redan nekat till
bjudningen, så är det ej värdt att disputera om den saken,» sade Lina
saktmodigt. »Nekat!» upprepades med förvåning från alla håll.
»Kors, så dåraktig Lina är!», utbrast fjortonåringen; »mamma säger,
att det vore den största lycka för en fattig modiste som Lina, att
bli gift med en så’n hederlig karl som kapten; och han friade
ändå adventssöndagen, på vägen till kyrkan, just i borgmästarens
hörn — säger mamma.» — »Och Hedda pratar dumheter och
derför ...» begynte Lina förargad, men i detsamma öppnades
dörren, och hvem träder in, om icke sjelfva den hederliga fru Berg,
som Lina ej sett sedan resan, och efter henne Fremmer. Och nu
blef det ett helsande och ett frågande och ett pratande med de
nykomne, så att sjelfva flickorna förstummades dervid. Tante Berg var
snart med Linas tillhjelp afpelsad och placerad i innersta hörnet
af soffan och den lilla värdinnan hade redan tändt eld i
kakelugnen och börjat syssla med kaffekokningen, innan Fremmer
hunnit få af sig pels och res-skärp; så sysselsatt var han att följa
Linas elflika rörelser och lyssna till hvarje ord, hon yttrade.
Slutligen vände Lina sig för första gången direkte till honom, sägande:
»Hur kunde herr Fremmer falla på en så förtjusande tanke som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
