Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytlighet! Och när slutligen detta mål vinnes, när hon står i begrepp
att bortbyta det sorg- och ändamålslösa lefnadssätt, hon hittills fört,
mot allvarliga, fordrande pligter, förefaller det oss som skulle
föräldrarne, som skulle verlden säga till henne: »nu hafva vi gjort
allt hvad vi kunnat för din lycka; vi hafva satt dig i stånd att
intaga och behaga, att förvärfva dig en make, som skall bereda
äfven dig en ställning i samhället och sörja för din framtid; sköt
dig nu sjelf.»
Och den unga qvinnan, så föga förberedd på de nya och
vigtiga pligter hon går att åtaga sig, på det ansvar, hon ikläder sig,
stiger småleende öfver tröskeln till Hymens tempel, utan att ana
de allvarliga åligganden, som der vänta henne, det oaflåtliga,
ihärdiga arbete, den försakande sjelfuppoffring de fordra. Mången gång,
kanske oftast, genomilas väl också hennes hjerta af oro, när hon
tänker på det okända lif, hon går till mötes, när hon frågar sig
sjelf: »hur skall jag med min oerfarenhet, min ringa förmåga, mina
obepröfvade krafter kunna uppfylla de dyra löften, jag snart skall
afge, de ansvarsfulla pligter, som inom kort skola taga min
verksamhet i anspråk? hur skall jag kunna blifva för min make allt
hvad jag bör och han af mig väntar? Och om Gud skänker mig
barn, huru skall jag rätt förmå uppfostra dem?»
Bäfvande och misströstande gör hon sig sjelf dessa frågor, men
det vigtiga steget måste nu tagas och hon tröstar sig med, att den
goda viljan får ersätta hvad som brister i förmåga. Och en god
vilja förmår mycket, der den allvar är, och en innerlig, varm bön
om bistånd från höjden förmår än mer; men obestridligt är dock,
att mycken smärta, många misstag, mången bitter erfarenhet skulle
besparas qvinnan, om hennes uppfostran fått en bättre riktning, om
hennes själ blifvit danad, hennes krafter uppöfvade ej allenast för
det kall, hvarom vi nyss talat, utan för en ädel och nyttig
verksamhet i allmänhet, om hon ifrån barndomen blifvit van att anse
äfven sitt ringa jag, såsom en del af det stora hela, mot hvilket
äfven hon egde pligter att uppfylla, hvilket äfven hon vore skyldig
att gagna, huru än hennes öde komme att gestalta sig.
Mannen uppfostras, mången gång redan från barndomen, till
ett visst yrke, och i följd deraf bestämmes den riktning hans
uppfostran bör taga. Ej så med qvinnan, hvars öde är så obestämdt.
Hennes uppfostran kan ej, bör ej taga en sådan gifven riktning,
att den endast bildar henne för ett kall, som kanske ej blir
hennes. Lyckligast blir derföre hon, lyckligast hennes omgifning, om
hennes uppfostran ändamålsenligt utvecklar hennes
själsförmögenheter, om den danar henne till en gagnande medlem af samhället,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
