184 (Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om den afser att väcka hennes håg för nyttig verksamhet och lär
henne, att ingen menniska har rättighet att sysslolöst bortleka
eller bortslumra sitt lif eller ens delar deraf. Och väckes denna håg
för verksamhet, uppöfvas rätt den förmåga, hvarmed Skaparen
begåfvat hvar och en af sina skapade varelser, skall ej längre den
ogifta qvinnan klaga öfver tomheten i sitt lif, öfver det
ändamålslösa i sin tillvaro, ej heller makan och modren sucka öfver
tyngden och mängden af de pligter, som blifvit henne ålagda, öfver sin
oförmåga att rätt sköta den vigtigaste och svåraste delen af sitt kall,
den att vara sina barns uppfostrarinna.

För att blifva allt hvad den kan och bör vara, måste den
unga flickans intellektuella bildning grundläggas i hemmet af
modren, fortsättas och utbildas genom ändamålsenlig undervisning,
samt ständigt tillväxa så väl genom hennes egna bemödanden som
genom umgänget med kunskapsälskande vänner. I andens verld
gifves ej något stillastående: der heter det endast framåt eller tillbaka.

»Rosten det stannade uret försvagar,
»Blomman i middagens qvalm vissnar ner.»

Och det intellektuella lifvet måste och skall derföre utveckla
sig allt rikare, allt mer välsignelsebringande i hvarje själ, som
vaknat till ett rätt medvetande af detta lif och dess inneboende
krafter.

Men, invänder kanske någon, hvarje mor är ej så uppfostrad,
så rikt begåfvad, att hon kan väcka och framkalla detta lif hos
sina barn. Det är sannt, och man kan derföre ej heller vänta att
se det fullständigare och allmännare utveckladt, förrän hos en
kommande generation, men just derföre måste fröen ofördröjligen
utsås hos barnen, hos de unga, ty dem höra framtiden till. Och
hvarje qvinna, åt hvilken det dyra moderskallet blifvit anförtrodt,
kan dessutom efter sin förmåga, genom ihärdighet, arbete och fast
vilja bereda sig att bättre, än nu ofta är fallet, uppfylla sin pligt
som uppfostrarinna. Återigen mötas vi här af en annan
invändning, nemligen den, att bland de mångfaldiga och tiden
sönderdelande större och mindre bestyr och omsorger, hvilka upptaga en
svensk husmoder, föga eller ofta ingen tid blir öfrig för själens
bildning, att de materiella angelägenheterna taga henne så
oupphörligt i anspråk, att hon med eller mot sin vilja nödgas
åsidosätta de intellektuella behofven. Äfven detta är beklagligen sannt,
och derföre neddrages ock mången qvinna i en sådan kretsgång af
hvardagslifvets små bestyr, att endast den henne medfödda varma
och djupa känslan bevarar henne från att blifva en fullkomlig
materialist och kommer henne att, om hon än såsom Martha

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tfh/1859/0184.html

		Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 / 184 (1859-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|