Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej finner annorstädes.» Det är af samma orsak, för att reda
tankar och omdöme, samt äfven för att genom grundligare
grammatikaliska studier gifva lärjungen större makt öfver språket, som hon
föreslår något studium af de klassiska språken, utan att derföre
anse dem såsom nödvändiga undervisningsämnen.
Vi hafva anfört detta, ej emedan vi anse ofvannämnda
läroämnen oundgängligt tillhörande qvinnans högre bildning, utan endast
för att visa, att man i andra länder funnit deras nytta för
utveckling af tankeförmågan. Vi tro ock, att hvarje kunskap, äfven de
umbärliga, skänker sin egare så väl nytta som nöje.
I afseende på den fördom, som hos oss råder mot
lämpligheten af dylika studier för en ung flicka, kunna vi ej neka oss det
nöjet att anföra ett par yttranden af tvenne bland våre utmärkte män,
skalderna Franzén och Atterbom, hemtade ur den senares
lefnadsteckning af fru Lenngren, denna prydnad för sitt kön,
hvilken för författarinnan aldrig åsidosatte qvinnan.
Sedan den frejdade biografen omtalat, att professor Malmstedt
(Fru Lenngrens far) Ȋfven gaf sin dotter undervisning i det gamla
Roms herrliga språk och gemensamt med henne läste romerska
skalder», fortsätter han: »Ett lärdt fruntimmer blef hon dock ej,
emedan hon vid uppnådd större sjelfrådighet ej ville blifva det.
’Hon afskydde blotta föreställningen derom’, säger Franzén; och
tillägger: ’Hon ville aflägsna allt sken af annan bildning än den,
hon, med en kanske öfverdrifven grannlagenhet ansåg tillhöra sitt
kön; hon lade derföre snart bort alla latinska böcker och försakade
hellre umgänget med Horatius sjelf, än blottställde sig för
misstanken om den lärdom, som dertill fordras’. — Utan tvifvel låg
i denna grannlagenhet en öfverdrift. Vi förmå ej finna, huru ett
fortsatt umgänge med Horatius skulle mera, än det fortsatta
umgänget med vissa af de nyare språkens skalder, i någon mån hafva
minskat det qvinliga behag, som i hennes person sammanband ett
lysande snille med anspråkslöst behag, ett vidtfrejdande rykte med
huslig indragenhet, en författarinnas förtjenster med en husmoders
dygder. Väl gifvas många, som anse qvinnans läsning böra i alla
tider inskränka sig, om ej blott till postillor, åtminstone till
romaner. Men för alla andra skulle hon fastmera blifvit ett bevis, att
ett älskligt fruntimmer kan, äfven i våra dagar, läsa latinska
poeter, utan att derigenom i ringaste mån blifva pedantinna.»
Att den utmärkta skaldinnan dock ej fullkomligt böjde sin
nacke under det fördomens ok, som på denna tid kufvade hennes
köns intellektuella utveckling, bevisar följande yttrande af henne
sjelf i företalet till det första af henne utgifna arbete:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
