Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång att gifva oss en idé om arten af Macchiavellis
skriftställareskap och till en retouchering, ett slags afslutande af den
allmännare skildringen af den Italienske författarens karakter.
Macchiavellis Furste, säger Macaulay, framställer en
ärelysten mans — hans Diskurser öfver Livius ett ärelystet folks —
sträfvan till sitt mål. Samma grundsatser, enligt hvilka i det förra
arbetet, individens upphöjelse förklaras, tillämpas i det senare på ett
samhälles varaktigare och mera vidtomfattande intressen.
Rörande den karakteristiska immoralitet, som gjort Fursten så
impopulär och som kan spåras nästan lika tydlig i Discurserna,
hafva vi redan temligen vidlyftigt yttrat vårt omdöme. Vi hafva
försökt visa, att den tillhörde tidsandan snarare än mannen, att det
var ett partielt lyte, som för ingen del innebar en allmän
vanskaplighet. Vi kunna dock ej neka, att det är ett fult lyte och att det
betydligt förminskar det nöje, hvilket dessa arbeten i alla andra
hänseenden äro egnade att skänka hvarje intelligent sinne.
Det är i sanning omöjligt att föreställa sig ett friskare och
kraftigare förstånd än det, som dessa arbeten utvisa. Den aktive
och kontemplative, den handlande och tänkande statsmannen tyckas
hafva sammansmält hos denne skriftställare i en sällspord förening.
Hans skicklighet i göromålens detaljer hade icke blifvit förvärfvad
på bekostnad af hans förmåga att tänka och handla i stort. Den
hade icke gjort hans sinne mindre vidtomfattande, men den hade
tjenat till rättesnöre för hans spekulationer och meddelat dem
den lefvande, praktiska karakter, som så mycket utmärker dem
framför de fleste politiske filosofers sväfvande theorier.
Hvar och en, som sett verlden, vet att ingenting är så
gagnlöst som en allmän maxim. Om den är mycket moralisk och
mycket sann kan den tjena till föreskrift åt fattigskolornas elever. Är
den, likt Rochefoucaults, nyckfull och qvick, kan den blifva ett
förträffligt måtto till en »Essay.» Men knappast har väl något
tänkespråk, från de sju grekiske vises tid och ända till den närvarande,
någonsin förekommit en dåraktig handling. Vi gifva Macchiavellis
lärdomar det, i vårt tycke, högsta och sällsyntaste beröm, då vi
säga, att de ofta kunna vara af verklig nytta till att rikta och
bestämma handlingssättet; icke så mycket derför att de äro sannare
eller djupsinnigare än de, hvilka kunna plockas ut från många andra
författare, som icke mera derför, att de låta sig bättre tillämpas på
det verkliga lifvets problemer.
Det finnes visserligen misstag i dessa arbeten. Men de äro
sådana som en skriftställare i Macchiavellis förhållanden knappast
kunde undvika. De härflyta för det mesta af en enda huvudsaklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
