Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brist, som synes oss genomgå hela hans system: den
nemligen, att, i hans politiska schema, medlen voro mera afseddda än
målet och långt grundligare behandlade. Den stora principen, att
samhällen och lagar finnes till, endast för att stegra beloppet af
enskildt välbefinnande, har ej stått nog klar för författaren. Den
stora samhällskroppens väl, afskildt från lemmarnes och stundom
knappast förenligt med dessas, synes vara det mål han föresatt sig. Af
alla politiska misstag har måhända detta haft de mest genomgripande
och olyckliga följder. Samhällstillståndet inom de små grekiska
republikerna, medborgarnes nära samband med och ömsesidiga
beroende af hvarandra, samt krigslagarnes stränghet voro egnade att
styrka en åsigt, som under sådana omständigheter knappast kunde
kallas oriktig. Hvarje individs intresse var oskiljaktigt förbundet
med statens. Ett fiendtligt infall förstörde hans sädesfält och hans
vingårdar, dref honom bort från sitt hem och tvang honom att
underkasta sig alla ett krigslifs mödor. Ett fredsfördrag återgaf honom
trygghet och trefnad. En seger fördubblade antalet af hans slafvar.
Ett nederlag gjorde honom kanske sjelf till slaf. Då Pericles under
det Peloponesiska kriget förklarade Atheniensarne, att, om deras
land segrade, deras enskilda förluster snart skulle ersättas, men att,
om deras vapen ej fingo framgång, hvarje individ ibland dem
troligen skulle blifva ruinerad, uttalade han blott rena sanningen. Han
talade till män, som af de besegrade städernas tributer försågos
med föda och kläder, med badens lyx och theaterns nöjen, hvilkas
rang stego i förhållande till deras lands storhet och inför hvilka
medlemmarne af mindre lyckligt lottade samhällen darrade; för män,
hvilka, i händelse af en omkastning i statens öde, åtminstone skulle
beröfvas hvarje comfort och hvarje utmärkelse, de åtnjöto. Att
slagtas bland sin fädernestads rykande ruiner, att släpas i kedjor
till slafmarknaden, att se sina barn slitas ifrån sig för att träla i
Siciliens stenbrott eller för att vakta vid Persepolis’ harems, dessa
voro de vanliga och sannolika följderna af en nationel olycka.
Häraf blef bland Grekerna patriotismen en herrskande princip, eller
rättare en obetvinglig passion. Deras lagstiftare och filosofer togo för
gifvet, att de gjort nog för folkets lycka, då de gjort allt för att
befordra statens storhet och makt. Det Romerska rikets
skriftställare lefde under despoter, inom hvars herravälde hundratals
nationer voro försmälta, och hvars trädgårdar hade nära nog lika stort
omfång, som de mindre grekiska republikerna, och likväl fortforo
de att hålla samma språk och prata om pligten att uppoffra allt
för ett land, hvilket de icke voro någon tack skyldig.
Förhållanden snarlika dem, hvilka inverkat på Grekernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
