Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanskligt som korthus, theorier ej förr projecterade än kompletterade,
ej förr kompletterade än ramlade, ej förr ramlade än glömda.
Macchiavelli begår misstag, blott emedan hans erfarenhet,
förvärfvad under exceptionella samhällsförhållanden, ej alltid tillät honom att
beräkna följderna af institutioner, olika dem, hvilkas verkan han
iakttagit. Montesquieu åter begår misstag, emedan han har en qvickhet att
säga och är fast besluten att säga den. Om de förhållanden, af hvilka
han är omgifven, ej kunna styrka hans sats, ransakas hela historien.
Om intet antikt bevisadt faktum kan klippas eller tänjas ut för att
passas efter hans Procrustes-idé, drager han fram någon
vidunderlig fabel från Siam, Bantam eller Japan, berättad af skribenter, i
jemförelse med hvilka Lucian och Gulliver äro sannfärdigheten
sjelfva, skribenter, hvilka äro lögnare »à double raison,» såsom
resande och såsom jesuiter.
Klarhet i tanke och klarhet i språk följas vanligen åt. Dunkel
och affektation äro de tvenne största felen i all skrift. Det dunkelt
sagda kommer vanligen af det oredigt tänkta och samma önskan
att blända på bekostnad af hvad som helst, hvilken alstrar
affektation i en skriftställares styl, alstrar vanligen äfven sofism i hans
räsonnementer. Macchiavellis ärlighet och uppriktighet som
skriftställare visar sig i hans klara, manliga och dock förfinade språk.
Montesquieus styl deremot utvisar på hvarje sida ett lifligt och
fyndigt, men långt ifrån friskt sinne. Hvarje uttryckets fint, från
orakelspråkets mystiska fåordighet till Parisersprättens lättsinniga
jargon, tages i anspråk för att dölja haltandet af vissa theser och
det utnötta i andra. Orimligheter maskeras till epigrammer,
axioner till gåtor. Det är lika svårt äfven för det starkaste öga att
uthärda den glans, hvarmed somliga ställen blända, som att
genomtränga de skuggor, hvarunder andra äro dolda.
Macchiavellis politiska verk erhålla ett särskildt intresse genom
det vemodiga allvar, som bemäktigar sig honom, så snart han
vidrör ämnen, hvilka stå i samband med hans fäderneslands olyckor.
Det är svårt att tänka sig en plågsammare belägenhet än en stor
mans, då han är dömd att vaka vid sitt lands långsamma
dödskamp, att vårda det under de vexlande anfall af dvala och raseri,
som föregå dess upplösning, och att se lifssymptomerna slockna,
en och en i sender, till dess ingenting återstår annat än köld,
mörker och förruttnelse. Till denna glädje- och tacklösa pligt hade
ödet kallat Macchiavelli. Han var, för att nyttja profetens
energiska språk, »vansinnig blifven af den syn, som hans ögon sågo» —
oenighet vid rådsbordet, feghet på slagfältet, all frihet slocknad, all
handel i aftagande, nationens ära fläckad och ett upplyst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
