Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hållet. Det värme, som utstrålar från en kalorifer, uppfångas
således nästan helt och hållet af glasskifvan och utgöres följaktligen
icke af samma beståndsdelar, som innehållas i solvärmet. Det
finnes således otifvelaktigt flera slag af värme.
De experiment, som vi här anfört, hafva upprepats med en stor
mängd olika ämnen och med värme från ganska skiljaktiga källor. Man
har uppmätt de relativa proportionerna af värme, som genomgingo så
väl fasta som genomskinliga kroppar, under de olika omständigheter,
hvari man försatt sig, och man har af summan af dessa
resultater framlagt en serie af lagar, hvilken utgör ett af fysikens
vackraste rön.
Bland de fakta, som häraf framstå bör man bemärka den
lätthet med hvilken värmet, som utströmmar från en lysande punkt,
genomgår transparenta kroppar och, å andra sidan, den svårighet
värmet från mörka källor har att genomtränga desamma. Det
experiment, vi här ofvan anfört, är ett af bevisen för denna allmänna
regel. På samma sätt har man funnit att vissa mörka kroppar,
hvilka svårligen genomsläppa ljuset, såsom t. ex. med rök svärtad
bergkristall, lemna fri genomgång för det värme, som utstrålar
från mörka källor. Ett ämne, bergsalt, visar en sällsam
liknöjdhet för hvarje slags värme, som träffar det. Det lemnar nemligen
lika fri väg för alla slags värmestrålar och genomsläpper nio
tiondelar af det värme, som träffar det, från hvilka källor detta än må
hafva kommit. Denna egenskap gör bergsaltet af stor vigt vid
studerandet af värmets utstrålning.
Man må ej föreställa sig att dessa forskningar äro sådana
som endast kunna hafva intresse för vetenskapsmannen. De hafva,
såsom de flesta upptäckter inom naturläran, ledt till förklaring af
otaliga fenomener, som dagligen tima omkring oss, och hvilka erhålla
en ny betydelse och ett högre intresse, då vi, tack vare de
vetenskapligt bevisande theorierna, lärt känna så väl deras orsaker som
ändamål. Vi vilja häraf anföra blott ett par exempel.
Jorden börjar afkylas så snart hon icke mera värmes af solen,
hvilket bevisar, att de rymder, hvari hon befinner sig, hafva en
ganska låg temperatur och äro kallare än de kallaste polar-regioner.
Jordens afsvalning är ganska betydlig under lugna nätter, då hon,
upphettad under dagen, utsänder sitt värme i den omgifvande
rymden, hvilken blott har en ganska ringa värmeqvantitet att gifva
henne i utbyte. Men denna afsvalning försenas betydligt genom
luftlagren, som omgifva jorden, hvilka, utan att genomsläppa,
absorbera nästan allt det värme, som jorden gifver ifrån sig — ett
mörkt värme, som föga eller intet genomtränger transparenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
