- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
290

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gud vara mig blid!» skref han i detta Diarium, som han med dessa
sina bekymmers dagar, ifrån den 20 November 1825, begynte för
sig sjelf att föra[1], — ett af de dyraste, ej blott auktorliga, utan
menskliga monumenter, hvarpå mitt öga någonsin fallit; så vida
man med skäl kan säga, att der flyter en stor och god mans
renaste hjerteblod. — Det finns en trefaldig Walter Scott af denna
sista tid, hvilka det lönar mödan att jemföra: den yttre Walter
Scott
för verldens öga, med uttryck af en nästan stoisk köld,
ehuru utan öfvermod, väl svarande mot de ord han skref till Lady
Davy, den store Chemistens hustru och hans slägtinge: »helsa
Davy att olyckan aldrig i sin degel kastat ett oupplösligare ämne;»
den inre Walter Scott i all sin på en gång milda och starka
älskvärdhet uti dagboken; och författaren Walter Scott, som nu i sin
ordning vet att befalla det snilles liflighet, som förut beherrskat
honom.

Den så högt spända bågen skulle dock slutligen brista; hans helsa
och krafter började ge vika, sjelf fruktade han hemligt galenskapen.
Besynnerliga frånvarenheter af det förundransvärdaste minne
begynte inträda. Det hände honom, ibland de sina, och midt under
någon af sina vanliga, mest älskade berättelser, att hastigt stadna,
förlora sammanhanget, och se sig omkring med stirrande blick. —
En resa till Södern beslöts och företogs. Brittanien utrustade en
af sina präktigaste fregatter, såsom för en furstlig person, att föra
den sjuke skalden till Medelhafvet. Han såg Malta, Neapel, Rom,
med halft slocknande öga, men öfverfölls af en så häftig hemsjuka,
att återresan från Italien nästan genom natt och dag måste fortgå.
Slag-anfall följde. Han inträffade i London [2]) ock slutligen i
Abbotsford, nära sanslös, men syntes upplifvas i sitt eget hus och
bland dess omgifningar, i hvilka hans barn uti det vackra
sommarvädret bland alla hans blommor sköto honom i en hjulstol omkring.
En dag kände han sig så mycket bättre, att han bad dem
skyndsamt, medan den goda stunden varade, föra honom till sitt
skrifbord. Det skedde, och pennan sattes i hans hand. Den föll
genast ned ur hans kraftlösa fingrar. Då flöto tårar utför hans
kinder. De sista veckorna tillbragte han sängliggande, mest
slumrande med få mellanstunder af redighet. Den 21 September 1832,


[1] Det har följande motto ur en gammal visa: As I walked by myself, I
talked to myself, — and thus myself said to me.

[2] Deltagandet var så allmänt, att hans läkare en gång under gåendet till
sin patient, omringades af en hop arbetsfolk, som frågade: »säg Herre, är det här
vid gatan han liger sjuk?» liksom det blott fuunits en sjukling i London att
fråga efter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free