- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
302

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— — Skref några sidor i går — kände mig uppfriskad af det nya
arbetet — sof bättre och hemtade, som vanligt, af uppvaknandet
några goda idéer för fortsättningen.
— — Edinburgh. — Allt går åter i sin vanliga kretsgång. Men det
förekommer mig som om menniskorna antoge en egen, fremmande
uppsyn, då de träffa mig, och sluta läpparne, likasom af undertryckt
känsla, då de fatta min hand. Det är kanske naturligt och har
troligen varit på samma sätt med mig; och dock är det något plågsamt
i att känna sig, såsom molnet, förmörkande den glädtigaste
sinnesstämning, hvarhelst det sänker sin kylande skugga. Skall det bli bättre
längre fram, då jag — lemnad åt mig sjelf — ser verlden le och
dansa omkring mig? Jag tror det. Deras deltagande gör likasom ett
intrång i min eganderätt till sorgen. — — Detta har varit en svår
— i sanning, en tung dag. Jag räds den stackars Charles (hans
andre son) öfverraskade mig gråtande. Jag vet ej hur annat folk
känna, men för mig är det hysteriska lidande, som frambringar
tårar, ett förfärligt våld — ett slags strypande, qväfvande känsla —
och derpå följer en drömmande slöhet, då jag frågar mig — är hon
verkligen borta? —        —        —        —        —        —        —        —
— — Gårdagens dystra fasor få ej återkomma: att gifva fritt lopp
åt detta maktlösa drömtillstånd, är att uppgifva allt välde öfver själen,
och jag har likväl plägat säga:

»My mind to me a kingdom is»
(Min ande är mitt kungarike.)

Jag är rättmätig monark, och med Guds hjelp skall jag ej låta
afsätta mig af några upproriska lidelser, som höja banéren emot mig.
Sådana äro mina morgontankar — starka som hampans fibrer, säger
Burns. —        —        —        —        —        —        —        —        —

(Här tillägger Lockhart vid öfvergången till ett nytt kapitel:)
”Det är knappast nödigt, att säga läsaren det Scotts egen profetia,
att Den Okände snart skulle förvandlas till Den Ökände, så till
vida gick i fullbordan, att den halft genomskinliga slöja, som då
ännu hvilade öfver en del af hans författareskap, nu genom hans
eget första erkännande sönderslets. Men detta erkännande innebar
på samma gång beviset, att han stod ensam i sitt sekel såsom
skapande kraft; och då bekännelsen härom, samtidigt med
underrättelsen om hans pekuniära förluster, nådde allmännheten, utöfvade
den en elektrisk verkan på hela Edinburgh. Det är, i min tanke,
icke det minst karakteristiska draget i föregående
dagboksanteckningar, att de ej innehålla några hänsyftningar på denna, så länge
bevarade, nu yppade hemlighet. Han talar om förödmjukelsen att
uppträda inför parlamentet såsom insolvent, men tyckes ej tänka
på, att han, morgonen efter det hans kreditorer emottagit
bekännelsen om hans författareskap, knappast kunde möta någon, som
ej skulle forska i hans välbekanta anletsdrag med en blandning af
beundran och deltagande, hvaröfver en hjelte skulle ha yfts i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free