Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segrens stoltaste ögonblick — hvarvid martyren, bunden på bålet,
skulle kännt sitt hjerta vidgas. — Mängdens känslor (skulle kunna
lämpligast återgifvas med Earlens af Dudley ord till en af Scotts
vänner, vid första underrättelsen om olyckan: ’Scott ruinerad!
Författaren till Waverley ruinerad! Gode Gud! må hvar man, som
han skänkt månader af tjusande nöje, gifva honom en sixpence, och
han skall vakna i morgon rikare än Rothschild!’
”Det är då ej underligt, att den bok, man visste honom hafva
skrifvit under denna bekymmersamma tid, afbidades med otålighet.
Tusende frågade: ’Skola vi finna honom hafva varit fullkomlig herre
öfver sitt snille, under dessa pröfningens stunder? Skola vi spåra
någonting af hans egna känslor och erfarenheter, i framställningen
af fingerade personligheter och händelser?’
”Jag vet ej huru mängden tolkat vissa drag i Woodstock, men
der finns mycket af djup inneboende betydelse för dem af Scotts
vänner, som kände, icke blott hans pekuniära olyckor, utan äfven de
familjesorger, hvilka hotade honom, och den tröst, som gafs
honom genom den trogna hängifvenheten hos hans dotter, Anne, hvars
karakter och väsende undergått just en sådan förändring, som den
han skildrat hos den stackars Alice Lee. ’Sorgen hade från hennes
ansigte bortjagat den strålande glädtigheten, tillika med ett visst
nyckfullt vexlande uttryck, som alltid tycktes på jagt efter nöje,
och ett stilla vemod hade intagit dess plats, likasom ständigt på
vakt för att bringa andra tröst.’”
(Lockharts utdrag ur dagboken blifva efter denna tid färre,
men vi vilja ännu meddela något deraf från en senare tid, då dessa
anteckningar hos författaren utvisa en återvunnen spänstighet i
sinnet och mera lefnadslust.)
— — Slöt fem blad före middagen och tycker just att jag förtjenat
en lofstund. Men straxt kommer Mrs Duty och håller efter mig,
som en gammal hushållerska håller efter en lat huspiga. — — —
— — Gjorde i går ett besök med Anne. Värderar Lady M —
men saknade den qvicka, lifliga Lady A. Det har blifvit ett mod
bland enfaldiga fruntimmer och egenkära män att förtala henne, såsom
varande en blåstrumpa. Om ett klart förstånd och mycken humor,
förenade med stor observationsförmåga och lika stor kraft och
sanning i sättet att uttrycka sig — om detta utgör kännetecknet — må
hon då förblifva blåstrumpa! — — — — — — — —
— — Ett slags
arbets-raseri har gripit mig och jag måste begagna
mig deraf. Intet missmod, ingen invärtes skälfning nu mera, Gud
vare tack! Mitt sinne är hvarken upprymdt eller nedslaget — det är
allvarligt, tyckes mig, men stilla — en fullkomlig själens
qvällskymning. Jag skref fem sidor och vandrade sedan omkring i tre timmar
med yxan i hand, ledande utgallringen af skogsplanteringarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
