Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant gör mig också godt. Jag känner hur det ger fasthet åt själen.
Det sägs, att galenskap är sällsyntare bland qvinnor än bland män.
Om så verkligen är, inbillar jag mig, att det har sin grund i de små
handarbeten, hvarmed de ständigt sysselsätta sig och hvilka, till viss
grad, ordna tankegången såsom pendeln reglerar urets gång. Jag vet
ej om detta är sanning eller nonsens — men jag är öfvertygad, att
om jag vore dömd till enslig fångenskap, utan möjlighet att hvarken
taga mig rörelse eller sysselsätta mig med studier och skrifning,
skulle jag inom sex månader vara galning eller fåne. — — —
— — Jag skref mitt pensum, som vanligt, men sedan fattades mig
papper. Jag får dock mera i morgon, och under tiden vill jag blidka
Mrs Duty med att skära af några böcker till samma storlek som det
vanliga formatet. Det påstås om vissa fjäderfän, att ett kritstreck,
draget öfver golfvet, af dem anses som ett oöfverstigligt hinder.
Ungefär sådana äro hälften af de hinder, som tillintetgöra våra bästa
föresatser — och af samma slag är äfven min föregifna pappersbrist.
Den är just lik Sternes brist på sous, då han gick att lindra les
pauvres honteux. — — — — — — —
— — Så är jag då ännu en gång i London, efter ett April-dags-möte med
min dotter och Lockhart. För mycken sorg vid vårt första möte
för att göra det gladt — för mycken glädje för att göra det endast
sorgligt — efterlemnade det en oklar känsla, midt emellan fröjd och
smärta. — — — — — — — — —
— — Hvilken välgerning att menniskorna kunna dölja sina tankar
för hvarandra! (skrifvet efter underrättelsen om en glad
sällskapsbroders nesliga och brottsliga handlingssätt.) O! om vi, vid vårt
gästfria bord, kunde se hvad som lefver i djupet af hvar och en gästs
bröst, vi skulle uppsöka hålor och nästen för att undkomma
menniskornas närhet! Se spekulanten, darrande för sina planers framgång
— vällustingen, bötande för sina utsväfningar— girigbuken, svältande
sin själ för vinsten af en enda guiné, — alla — alla intagna af fåfänga
förhoppningar eller af en ännu fåfängare saknad! — Vi skulle då i
sanning ej, — såsom det står i sagan, — behöfva vallfärda till Caliphens
palats, för att se menniskornas hjertan brinna under sina svarta dok.
Herren bevare oss från frestelsen, ty vi kunna ej vara våra egna
herdar! — — — — — — — — —
— — Middagen i går var ståtlig — icke mindre än fem
kabinetts-ministrar närvarande, deribland Canning, Peele och Wellington, och
stats-sekreterare tjogtals. Mat och viner voro utsökta, men jag
har märkt att närvaron af allt för många män af lysande ställning
och hög makt har den egenskapen att isa konversationen. Hvarje
lampa lyser klarast på sin egen plats: ställda i allt för nära
grannskap neutralisera de hvarandra. — — — — — — — —
— — Cheltenham. Jag var i går hos Charles. Huru kärt är det
ej för en far att sitta vid en sons bord! Det är just som när
en gammal man hvilar i skuggan af den ek han planterat.
Min stackars planta har redan varit utsatt för skarpa stormar — men
det måste så vara. — — — — — — —
(Fortsättning från vintern 1826—27, tillbringad i Edinburgh
under tilltagande sjuklighet, men oafbrutet arbete.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
