Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kroppen varder dock till stoft igen,
Men att känna själens bittra strider,
Att en själ ha egt, ha dödat den —
Kan väl Gud en dylik synd förlåta? —
Klaga ej! Du älska kan, kan gråta,
Fröjd så väl som smärta känner du.
Dör ditt barn, Marcel, du sörjer ju?
Och din yngste, om han stamma höres
Fadersnamnet, månne du ej röres?
Känner du ej att du hjerta har?
Finner du ej ljuft att vara far?
Ack, hos mig hvar känsla slocknat redan,
Hvarje band har lossnat länge sedan.
Vänskap? bruten! Ungdomskärlek? falnad!
Trohet? sviken! Makens ömhet? svalnad!
Ja, för barnet, som mig kallar far,
Knappt jag har en gnista ömhet qvar.»
Men hans röst vid dessa ord hörs vekna,
Bäfvande, han sjelf för dem tycks blekna,
Visst han re’n med tankens sänklod mätt
Detta svarta chaos — men ej rätt
Målat det förr’n nu med ord så bjerta,
Gifvit färg så mörk och form så vild
Åt den bleka skuggan af sitt hjerta,
Och han ryser för sin egen bild. —
— — — — — — —
— — — — — — —
Väl Marcel till denna vilda smärta
Lyssnar tyst, men likväl knappt förstår
Talets mening — Amaury då går
Plötsligt fram och honom handen räcker,
Samt sin fyllda börs mot honom sträcker:
»Här är guld och luft och solsken — tag
Hvad du kärast drömt!»
Marcel.
Hvad nu? Skall jag?
Amaury.
Kanske än kan dig en resa frälsa,
Återskänka dig ditt lif, din helsa,
Rädda dina barn — se här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
