Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n jag denna vällust smaka fått
Erhöll lifvet nytt och saknadt värde.
Marcel.
Armod, slafveri min kraft förtärde.
Amaury.
Egoismen — den mitt onda var.
Marcel.
Nu jag lefver, ty jag andats har.
Amaury.
Friskare i kroppen blodet strömmar,
Se’n för mina likars nöd jag ömmar.
Marcel.
Mina söners räddare! Från nöd,
Från elände och förtidig död
Eder godhet, edert guld mig ryckte,
Och Marcel, den usle, den förtryckte,
Frisk och lycklig nu inför er står.
Fattig än på gods, jag ej förmår
Någon lön för er välgerning gifva;
Men får jag min sällhet er beskrifva,
Kanske gläds deraf ert ädelmod?
Amaury.
Tala gerna.
Marcel.
Vet, min vagga stod
Invid hafvets strand, der vindar friska
Ständigt susa och der vågor hviska,
Om ett lif så friskt, så rikt, så gladt.
Dit min längtan också återvände,
När betryckt jag i min verkstad satt,
Suckande af onämnbart elände.
Att förkorta mödans långa dag,
Ofta mina vänner hörde jag
Tala blott om rikedom, om ära,
Och om njutningar, som de beskära.
Dit min önskan aldrig sträckte sig,
Hafvet, hafvet — det var allt för mig,
Var den skönsta, ljufsta dröm jag egde,
Som båd’ guld och ära öfvervägde.
Tänk er då, hvad saligt ögonblick,
När jag hafvet åter skåda fick,
Och dess salta luft ånyo andas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
