Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag kände hur dess friska vind
Lekte kring min bleka, tärda kind,
Såg dess duk med himlens azur blandas.
I ett tillstånd utaf säll berusning
Ifrån vagnen höga, der jag satt,
Sände jag, trots reskamraters skratt,
Tusen kyssar utaf ren förtjusning
Åt den barndomsvän, jag återsåg,
Åt den brusande, den klara våg.
Amaury.
Hederlige vän!
Marcel.
Se hit och skåda
Denna arm af jern, som tycks förråda
Muskelkraft af icke vanligt slag —
Hafvet endast derför tackar jag.
Hvarje dag, då morgonrodna’ns lågor
Återspeglades uti dess vågor,
Ack, hur ljuft att i dem bada få,
Vaggad, gungad, smekt af böljor blå,
Som med djerfve simmarn glädtigt skalkas,
Ömsom fly och ömsom lekfullt nalkas,
Under det min blick förlorar sig
I oändlig rymd, som omger mig.
Ständig njutning fann jag att betrakta
Detta haf, än lugnt, än stormupprördt,
Der än seglet framgled sakta, sakta,
Än af stormens starka vinge fördt,
Sågs framåt den vida rymden ila,
Blixtsnabbt, utan rast och utan hvila,
Tills det slutligt för min syn försvann,
Örnen likt, hvars flygt ej följas kan.
Ofta satt jag drömmande på stranden,
Lyssnande till böljans sorl — musik,
Uppå skiljda melodier rik;
Och vid ebbtid på den gyllne sanden
Sjögräs sökte jag och snäckor små,
Hvita, rosenfärgade och blå,
Ty mig tycktes att i dem jag hörde
Än ett echo utaf vågens brus,
Som till saligt vemod hjertat rörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
