Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de för dem bestämda bänkarne, och sågo ned på den öfriga
menigheten med ett förakt, naturligt hos de högre uppsatte. De voro
dessutom ganska täta gubbar, hvardera egare af stadens förnämsta
handelsbodar, och hade således all rättighet att se ned på annat
simpelt folk. Bänkarne utmed kyrkans långsidor hade fått en extra
tillökning i höjd, och hägnade genom den enslighet, de
erbjödo, än den fromma andakten, än den största lättsinnighet.
Denna gång syntes der blott några få skolflickor, hviskande i
dess dunkla djup. Dynorna i dessa bänkar hade förlorat hvarje
nyance af sin ursprungliga gröna färg. Somliga hade fått en klart
brun teinte och visade oförsynt hvarje tråd i varpen; andra, med
en förunderligt ullig yta, skiftade i skrikande grönt; trävirket var
på otaliga ställen måttätet och förmultnadt och i golfvet syntes
hål, hvars djup man blott på måfå kunde gissa. På tvenne pelare
syntes ett par trätaflor uppspikade, på hvilka voro inristade vapen
och andra heraldiken tillhörande insignier, äfvensom namn, med
anspråk på att hafva tillhört sådana församlingens medlemmar, som
beklädt den ärofulla platsen af Lord Mayor. Hvart och ett af
dessa var beledsagadt af behöriga data, några uppgående ända till
1720-talet. Deras ärade qvarlefvor multnade nu inom den
vördnadsbjudande byggnadens hemska murar och åtnjöto besynnerligen
ringa förmån af den höga värdighet, de innehaft. Predikanten bar hela
pregeln af en gentleman, och en skarpsinnig observator skulle hafva
tillagdt— af en bonvivant. Han utförde gudstjensten på ett något
brådskande, men dock tillbörligen orthodoxt sätt. Åhörarne voro
ej talrika och församlingens svar yttrades endast genom
klockarens näston.
Straxt före syndabekännelsens uppläsande smög sig en vacker
mörkögd flicka framåt gången, med en något litet samvetssjuk min,
öppnade med svårighet en af dörrarne och dolde sig
ögonblickligen inom en af de allra högsta bänkarne, hvarest hon knäföll och
gjorde en tyst bön. Efter ungefär så pass lång stund, att det
blef påtagligt, det han dröjt utanför blott för att det ej skulle se
ut som om de kommit samtidigt, inträdde Stephen Sellon och tog
plats i en närbelägen bänk. De båda unga uppförde sig icke desto
mindre högst anständigt, blott gifvande hvarann en och annan
oskyldig blick i smyg, och det långa stunder emellan; men när
predikan var slut dröjde flickan något längre än vanligt i knäböjande
ställning och Stephen väntade till dess hon stigit upp. Tysta
lemnade de sedan tillsammans kyrkan och togo af nedåt en bred väg,
skuggad af träd, som kantade strömmen, utmed hvilken staden
låg. Allt som de mer och mer aflägsnade sig från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
