Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgylld grund, devisen — pour paraître. Jag häpnade och förklarade
saktmodigt, men bestämdt, att det var mig omöjligt att åtlyda detta
valspråk, då uppgiften för hela min tillvaro är att verka, utan
att synas. Man ville öfvertyga mig om dåraktigheten af denna
princip, som påstods härleda sig från Kung Orres tid, och förde
mig slutligen till en spegel för att lära mig inse fördelen af de
nyare idéerna. Men, förskräckt för det granna spöke jag der såg,
befriade jag hastigt mina bundna händer, afkastade alla de glittrande
grannlåterna, borttvättade målningen från mitt ansigte och stod
nästa ögonblick åter i min enkla hvardagsdrägt, förvisad från den
granna damens bostad, utanpå hvars dörr jag nu läste det, med
tusen granna sirater omslingrade, namnet, »Madame la Mode.»
Dernäst kom jag till en gammal, skrynklig, mycket torr och
mager gubbe. Han kallade sig Lärdomen (ehuru jag sedan hört,
att det var blott en lånad pseudonym) och satt och läste genom
Forskningens glasögon vid Upplysningens lampa. Han släppte mig
in beredvilligt nog, och begynte skåda mig an såsom ett nytt och
honom hittills okändt föremål. Under tiden tog jag också honom
i betraktande. Jag tittade genom hans glasögon, men förvånades då
jag märkte, att de voro så besynnerligt slipade, att man blott
kunde se föremålen från en enda sida, samt att de voro så
dammiga och anlupna af småsinnets och fördomarnas skråanda, att
jag såg mycket klarare med mina egna naturliga ögon. Derpå
kastade jag en blick i boken och häpnade då jag fann, att den lärde
mannen ännu satt och stafvade på sin första läxa. Slutligen
begynte jag äfven undersöka lampan och märkte då, att den var
af en högst egen beskaffenhet; mörkt beskuggad åt alla andra
sidor, insläppte den blott på en enda punkt, ett bländande skarpt
ljus, men lemnade allt annat i mörker. Efter att hafva betraktat
mig en stund genom glasögonen, tog Lärdomen mig i ett slags
förhör, men fann mig fullkomligt olärd och ville icke vid mig.
Jag bad då, att han ville taga mig blott på försök, men han
förklarade att det var omöjligt, emedan alla rum voro upptagna af
folianter och manuscripter.
Från honom kom jag till Börden, en gammal, skröplig, men
förnäm man och fördes genom ett helt galleri af idel vördade
förfäder fram till den upphöjda ställning hvarest han satt, i den
skuggrika lunden af sekelgamla stamträd. Äfven här undergick jag ett
förhör. — »Är du af hög härkomst?» frågade härolden, som emottagit
mig, ty Börden var sjelf så uråldrig, att han nu mera ej hade
stort att säga. Ja — af den högsta! svarade jag frimodigt, ehuru
den storartade omgifningen ej undgått att äfven på mig utöfva ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
