Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imponerande inflytande. Vid detta enkla svar skakade Börden sjelf
och en mängd af förfädren på sina pudrade hufvuden och menade,
att det var omöjligt, efter just de voro af den högsta möjliga
härkomst. »Beskrif ditt stamträd.» — O! om jag kunde visa er det, —
sade jag, — det är ett träd, herrligare än alla andra; det har
slagit sina rötter djupt in i menniskornas hjertan och dess krona,
når högt öfver himlarnes höjd; det har befolkat jord och himmel
och uppehåller hela skapelsen på sin starka och osvikliga grund. —
Det var ett besynnerligt stamträd, menade Börden, och förfädren
forskade bland alla sina ättartaflor, men kunde ingenstädes finna
något motsvarande till denna beskrifning. »Detta stamträd är
således af gammalt ursprung?» frågade man och bläddrade ifrigt i
luntorna. — Af gammalt? upprepade jag förvånad — det är af
evigt! Här sågo alla häpnande upp: så långt hade dock ej en gång
de mest vördnadsbjudande bland förfädren vågat sträcka sina
anspråk. Härolden sneglade på mig, oviss om han skulle köra mig
på dörren eller bjuda mig en plats, högre än alla förfädrens.
Sjelfva Börden tycktes tveka — men sade slutligen med darrande
stämma, »hvem är du?» — Jag är Godheten. Namnet var honom
tydligen ej helt och hållet främmande, ty han slog upp den stora
förgyllda bok, som han hade i handen, och begynte leta, sägande:
»Godheten — härstammar således från —» — men han fann aldrig
svaret och jag måste tillägga — från den Himmelska kärleken!
Men förgäfves letade man i alla heraldikens annaler — detta
stamträd stod ingenstädes att finna, och Börden hade således intet rum
för mig. Man förde mig dock med all courtoisie till dörren,
under den tillfredsställande förklaring, att ätten troligen var af
utländsk härkomst och icke blifvit tillbörligen introducerad.
Trött och modfälld kom jag slutligen till menniskoslägtets bankir,
Rikedomen. Der frågade man icke efter min härkomst, men väl efter
min inkomst och mitt kreditiv, samt förvånades att finna det senare
stäldt på ett hus, hvars makt och inflytande var större än sjelfva
Rikedomens. Då jag sade dem, att jag hade nyckeln till grufvor,
rikare och outtömligare än deras, och att jag egde tillgång till
skatter af oberäkneligt värde, begynte de buga sig djupt och
genast föreslå en association af våra kapitaler. »Men» invände en,
försigtigare än de andra — »huru stor ränta beräknar ni på de
summor ni placerar?» Ränta? upprepade jag förvånad och såg att
man föraktligt smålog åt min enfald, i det man ställde frågan i
annan form: »hvad erhåller ni i utbyte mot de skatter ni
utgifver?» — Välsignelse! svarade jag och såg på dem, väntande, att de
med ännu mera ifver skulle täfla om att tillegna sig mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
