- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
356

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närvarande, utom Monsieur le Curé, står med vidt uppspärrade
ögon och mun, i förväntan på vagnsdörrens öppnande. —

L’Hôte de l’Hôtel de l’Écu d’Or är till den grad utom sig
förtjust i le Courier, att han ej kan lägga band på sin hänryckning,
till dess denne hunnit ner från sin höga ståndpunkt på taket, utan
nödgas omfamna hans ben och hans klack-stöflor, till stort hinder,
för deras nedklifvande. — »Mon brave Courier! mon ami! mon
frère!
» l’Hôtesse tillber honom; la Femme de chambre afgudar
honom; le Garçon beundrar honom. Le Courier frågar om de
fått hans bref — »ja visst! ja visst!» — om rummen äro i
ordning — »visserligen utom all fråga! — de förnämsta rummen för
mon chèr Courier — hela huset står till hans tjenst.» Han dröjer
ett ögonblick med handen på vagnsdörren, för att ytterligare stegra
den allmänna nyfikenheten. Han bär en full börs i sitt bälte, les
Gamins
beskåda den, en vidrörer den; — den är full af
fem-francs-stycken; — gapande beundran! — l’Hôte faller om hans hals,
trycker honom till sitt bröst; han har blifvit så rödlätt och så
trindlagd, säger han, och ser så innerligen bra ut. — Ändtligen
öppnas vagnsdörren: — andlös förväntan! — Ladyn i familjen stiger
ur: —»O! hvilken skön, intagande Lady!» —Äldste sonen i
familjen stiger ur: — »Ah! en sådan vacker gosse!» — Äldsta dottren
i familjen stiger ur: — »Åh! en förtjusande liten flicka!» Andra
dottren, fångas på fotsteget af l’Hôtesse som ej längre kan styra
sina moderliga känslor, utan måste krama henne till sitt hjerta
— »Himmel! hvilken skön familj!» — Lindebarnet lyftes ur: —
»englalika barn! — du öfvergår dem alla, i skönhet och behag!»
— Förtjusningen stegras till extas. — Tvenne barnpigor rusa ur
vagnen, hvilket något svalkar enthusiasmen och hela familjen
sväfvar upp för trappan, såsom buren af en sky, under det
dagdrifvarne gå rundt om vagnen, trängas inpå den, titta inuti den,
och varligt röra vid den; ty det är ej af liten betydenhet,
att hafva vidrört en vagn, som innesluter en så hög familj: —
det är ett minne att lemna i arf åt efterkommande. —

*



Det var stor uppståndelse i staden; man talade om att banken
skulle sprängas. Paul, som hade pengar insatta der, grep i hast
certifikatet, skyndade ned till banken och stack papperet under
näsan på första skrifvaren, sägande: »Se här, var god transportera
hälften på Per!»

Skrifvaren såg förvånad på papperet. »Hvilkendera hälften, min
herre?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free