Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
du dä ej känna dig på det varmaste uppmanad att göra allt
hvad du förmår för att rätt vårda och uppfostra dem, som af Gud
blifvit dig anförtrodda, om du ock nogsamt inser, att du »endast
kan så och plantera, men Herren är den som växten gifver».
Kanske frågar man, om vi då alls icke vilja unnade unga
någon förströelse, om vi åt sjelfva glädjens åider ej vilja medgifva
några nöjen? Sådan är dock ej vår mening, ty Skriften sjelf säger:
»var glad, dock med gudsfruktan», och vi vete nogsamt, att
menniskorna i allmänhet och de unga isynnerhet behöfva ej allenast
hvila, utan till och med stundom lifvande och muntrande
förströelser på det de ej må förlora den själens spänstighet, som är så
nödvändig, ej blott för ett rätt välbefinnande, men äfven på det
de måtte kunna uppfylla sina pligter, också då de synas tunga,
»med fröjd, men icke med suckan, tv sådant är eder icke nyttigt.»
Om vi således också gerna medgifva uppfyllandet af detta behof af
vederqvickelse och förströelse i form af nöjen, måste vi dock på
det allvarligaste protestera emot nöjets görande till hufvudsak, emot
detta oupphörliga jägtande efter förströelser, hvilket, tyvärr, bland
de bättre lottade samhällsklasserna framstår temligen ofta i vår tid,
såsom rent af ett mål för hela lifvet. Vi skola kanske en annan
gång återkom ma till detta ämne, som vi nu endast i förbigående
antydt i afseende på dess beröringspunkter med qvinnans uppfostran,
emedan det just är på bristerna i denna uppfostran, som vi
förnämligast önska göra våra läsare uppmärksamma.
Ja, måtte hvarje qvinna, åt hvilken Gud anförtrott den
dyrbara gåfvan af ett barn, ihågkomma att hon med detsamma
erhållit det sköna, men också vigtiga uppdraget att uppfostra en själ
för himmelen. »Hvad betyder väl ett barn för en läromästare?
det är en okunnig varelse, som det gäller att undervisa. Hvad
betyder ett barn för en mor? det är en själ, som det fäller att
bilda»; säger en utmärkt fransysk författare,*) lika skönt som
träffande. Och på samma gång som modren uppbjuder sin yttersta
förmåga för att rätt uppfostra sina barn, skall hon äfven arbeta
på sin egen förädling, ty hon far aldrig lemna ur ögonsigte den
nödiga uppmärksamheten på sig sjelf, hon får aldrig glömma att
exemplet verkar kraftigare än föreskrifter, och i sin omsorg att
bilda barnens hjertan skall hon sålunda småningom äfven ombilda,
rena sitt eget. I första rummet må hon dock vårda den religiösa
känslan, ty det är på denna grundval hela uppfostringssystemet
måste hvila, om det skall kunna verka hvad det bör åsyfta, och
") Aimè-Martin, Familjraödvars uppfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
