Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
tion skall i detta fall finna sin omsorg rikt belönad, emedan
»religionssinnet går som en guldåder genom barndomen oeh är kanske
rikhaltigast der».")
»Hvad religionskänslan angår, så är den ej föremål för
egentlig undervisning; den skall blott väckas, underhållas och ledas; men
härföre kunna egentligen inga föreskrifter meddelas och en dylik
ledning hör mera till barnens husliga lif än till skolan **).»
Genom att tidigt vänja barnen att bedja, att tänka sig Gud
såsom upphofvet till allt det goda de ega, till allt det bköna och
underbara de skåda omkring sig i naturen, att vända sig till Honom,
»all godhets källa» i deras små bekymmer; genom att hos dem
inplanta öfvertygelsen om Hans allestädes närvarelse, om Hans
oändliga kärlek, som alltid är verksam, äfven der
menniskoförstån-det ej förmår att fatta den, skall den religiösa känslan så
småningom genomtränga deras själar och uppenbara sig i deras handlingar.
Gud blir då den medelpunkt, kring hvilken deras tankar ständigt
röra sig och vid hvarje frestelse till synd skall samvetet varnande
tillhviska dem: »akta dig, Gud ser digl» vid hvarje redan
begånget felsteg skall ångern deröfver stegras genom det smärtsamma
medvetandet att hafva förtörnat Gud; vid hvarje mötande
bekymmer eller lidande skall det otåliga knotet, ja, älven den bittra
sorgen stäfjas, mildras vid tanken: »Gud vill så och Guds vilja är
alltid den bästa». Och barnahjertat, det varma, kärleksrika, skall då
med innerlighet hängifva sig till Honom, »som först hafver älskat
oss», skall med tacksam beundran sluta sig till den korsfäste
Försonaren och af Honom lära sig den undergilna bönen: »Fader, ske
icke min vilje utan din».
Och denna fromma, förtröstansfulla barnatro blifve dem den
bästa talismanen mot lifvets vexlande Vindkast, dess frestelser,
faror och sorger. Får den rätt rotfasta och utveckla sig hos
ynglingen och jungfrun, så kan du hoppas, o moder, att de skola sin
väg ostrafiliga gå, om äfven de jordiska stöden bortfalla, de
jordiska rådgifvarne bortryckas från deras sida. Och denna tro är ej
såsom, besynnerligt nog, många frukta, ett mörkt hotande moln,
hvilket kastar sin svarta skugga öfver deras lefnadsstig, utan en
mild, vänlig vårsol, som lyser och värmer utan att förbränna, och
framkallar de skönaste plantor jordmånen är mäktig att uppdrifva.
Vi hafva gjort en hastig teckning af den unga qvinna, som
utträder i verlden, utan skydd af den lefvande religiösa känsla,
*) Tegnér. Tul Wexiö gymnasium. Jtrai 1827.
") ib.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
