Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
motser hon den utan fruktan, ty hon hoppas, hon tror, hon vet,
att hon har sig eu skatt förvaf-ad i himmelen och der hennes
skatt var, der var ock hennes hjerta. På henne kan man tillämpa
dessa skaldens sköna ord:
»Väl dem som redligt det ädla velat.
Det rätta sökt och det milda tänkt.
Som älskat mycket, fastän de felat.
Dem varder mycket ock efterskänkt.
De här ej blefvo
Allt hvad de skulle;
Men englar skrefvo,
Sä kärleksfulle,
Hvad genom dem, uti minsta mån,
Den verlden gladt, som de kommo från.» *)
Innan vi afsluta det rika ämne, hvilket vi dock endast så
ofullständigt förmått behandla, vilja vi ett ögonblick betrakta den
fromma, religiöst sinnade makan och modern. Då den unga
qvinnan lemnar fädernehemmet, der hon växt upp i skygd för verldens
stormar, omhuldad af den ömmaste kärlek, och räcker sin hand
åt den man, vid hvilkens sida hon nu går alt möta de vexlingsrika
öden, som framtiden bär i sitt sköte, ber hon den Allgode om nåd
att rätt kunna fylla de pligter, hon ikläder sig, om mod att utan
knot uthärda de försakelser och uppoffringar, hvilka ofta nog falla
på qvinnans lott, om ett ödmjukt och tacksamt sinne i medgångens
tid, om tålamod och förtröstan, då solen gömmer sig i moln.
Genom sina dygder, sin ständigt lefvande pligtkänsla bibehåller bon
ej allenast, utan stegrar äfven sin makes tillgifvenhet och hennes
godhet förmildrar mången gång sträfheter i hans lynne, hennes
fromhet uppvärmer ofta hans hjerta, hvilket kanske stundom
hårdnat genom den ständiga beröringen med verlden. Och när
bekymren komma, bekymren, som äro oskiljaktiga från jordens boningar,
ty det finnes väl ingen, som de ej någon gång hemsökt under en
eller annan skepnad, då visar sig kanske bäst »huru Gud är
mäktig i de svaga.» När den starkare mannen förkrossas af ett hårdt,
oväntadt slag, böjer sig qvinnan, men uppreser sig igen, trycker
handen mot det blödande hjertat, lyfter den tårdränkta blicken
mot Iiimlen, och genom en ödmjuk och förtröstansfull bön vinner
hon ej allenast kraft att kämpa mot sin egen smärta och att
uthärda pröfningen, men hon blir äfven för sin make den tröstande,
ledande engeln, som för honom från mörker till ljus, som visar
") I Vallin: Dödens engel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
