Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
honom huru solen lyser äunu bakom de mörka molnen, som
hviskar till honom att jordens vedermödor dock endast vara »en liten
tid.» Den sorg, som träffat dessa makar blifver sålunda en »sorg
som verkar bättring till salighet,» och midt under motgångens
limma blomstrar deras husliga lycka skön, blifver friden
bofast i deras hem. Och om Gud välsignar dem med barn, med
hvilken outsäglig kärlek trycker ej modern dem till sitt hjerta,
nied hvilka brinnande böner anropar hon ej den Högste om
bistånd, på det hon måtte kunna uppfostra dem så, att de blifva
Honom täckeliga. Vi tro ej heller, att den mor, som sålunda icke
blott inser det stora ansvar, hvilket hvilar på henne, utan äfven
under bön till Gud efter bästa förmåga söker uppfylla sitt kall,
skall behöfva gråta öfver en otacksam, sjelfvisk dotter, öfver en
vanartig, lättsinnig son, och vi uppmana derföre på det allvarligaste
hvarje mor att så väl hos sina söner som hos sina döttrar tidigt
väcka och söka underhålla den religiösa känslan, på det att de må
kunna bestå profvet när frestelse påkommer. En redan ifrån
barnaåren grundlagd gudsfruktan skall lära dem att afsky lasten och
ej dölja den under täckmanteln af förlåtlig svaghet, att ega mod
till försakelse af den njutning, som ej kan tillfredsställas utan att
åsidosätta pligtens bud, med ett ord att alltid hafva Gud för
ögonen. Ty hvarthän förer slutligen detta klemande med andra eller
med sig sjelf? Månne till verklig sällhet? Frågen ynglingen, som
med rika anlag, full af lefnadslust och glada förhoppningar utträder i
verlden, der han kanske var ämnad att uträtta mycket godt,
frågen honom, sedan han en följd af år blindvis låtit sig bortföras af
nöjets hvirfvel, druckit njutningens bägare i botten, tillfredsställt
alla sina begär, utan att ega mod att försaka uppfyllandet af
något enda, om han vunnit, hvad alla dock eftersträfva —lyckan? —
Det sorgliga svaret linnen J i hans halfslocknade blick, då han med
stum förtvillan och tärande samvetsagg ser framför sig en lång
sträcka af sjukliga, glädjefattiga dagar eller en öppnad graf, hvilken
han sjelf till största delen gräft åt sig. Och den ömma, fast svaga
modern, hvars hjerta han krossat, och den ålderstegna fadern, hvars
hjessa hvitnat under omsorger och bekymmer för honom, och den
älskande systern, som så många gånger under tårar sökt förmå
honom att vända åter — säg, månne ej det hårdaste hjerta röres
vid denna sönderslitande syn? Månne den ej på det kraftigaste
talar till hvarje modershjerta. uppmanande henne att under
vaksamhet och bön gifva akt på sina barns anlag för att rätt vårda och
utveckla de goda samt förqväfva och utrota de onda, och om hon
äfven känner sin vanmakt, sina krafters otillräcklighet, lår hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
