Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
våra älskvärda damer många, som göra klokast i att
h/illa sig til| barnböckerna, och det tinnes åter andra, hvilka
utan all fara. ja, till och med, med god vinst för sin
intellektuella utbildning, kunna fördjupa sig i sådan lektyr, som skulle
vara skadlig för mängden. Det vissa är, att äfven på den
franska skön-litteraturens fält växa många herrliga blommor
och att. i fall dessa icke skänka både nöje och prydnad åt
dem, af hvilka de skördas, så är det åtminstone icke
blommornas fel.
Men de vanligaste invändningarna al dem, som icke dela
denna mening, äro icke riktade mot någon brist hvarken i
snille, talang eller poesi, utan fästa sig företrädesvis vid sådana
sedemålningar och uttryckssätt, hvilka en ofta alldeles
missförstådd blygsamhet gerna vill inbegripa under det vidt
omfattande, fast mycket obestämda ordet: opassande. Nå val.
det är en sanning, att till och med mängden al franska
författare med en. efter våra begrepp, alltför stor frihet behandla
vissa ömtåliga ämnen. Jag föreställer mig, att det för hvarje
författare, på hvad språk som helst, skulle vara nyttigt att
någongång komma i den, för de flesta utan tvifvel ganska
brydsamma ställningen, att bland sina egna skrifter nödgas
göra ett urval för en ung oskuld, som ligger honom med
synnerlig ömhet om hjertat och hvars himmelska själsrenhet
han icke för något pris ville oskära. Han skulle då, kanske
för första gången, erfara en hel hop betänkligheter, som
tanken på den stora publiken aldrig ingifvit honom. Svårligen
kan man dock för litteraturen tillämpa ett strängare
prohibitiv-system, än hvad som är möjligt i del allmänna lifvet, såvida
vi icke skulle inspärra våra döttrar i klosterceller. Att vinna
kunskap om den verld, i hvilken vi lefva, ar angeläget äfven
för dem. och detta låter sig icke göra, i fall man stegrar
sin grannlagenhet ända till pryderi, i fall man tror, att
oskulden insuper ett gift af hvarje yttrande, hvarje antydning om
sådana hjertats känslor, som endast en tillkonstlad konvenans
vill bannlysa, fastän de utgöra den menskliga naturens eviga
sanningar. Hvar och en, som hyllar den åsigten, ’ätt oskuld
och okunnighet äro ett och detsamma, råkar ovilkorligen in
uti stora och högst betänkliga motsägelser; men. äfven der
denna åsigt vill göra sig gällande, är det i alla fall alldeles
orimligt att utan undantag befordra ett och fördömma ett
annat lands litteratur. Skulle det till exempel efter denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
