Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
står i opposition inot sjelfva arten al dessa arbeten. Hvad hans
tragedier beträffar, der han visar sig som sann skald, der han ofta
lyckas att teckna sanna karakteren att träffa hjertats rätta uttryck,
kan man, oaktadt många beundransvärda scener, dock ej förneka
att han ju ännu står långt efter Racine och isynnerhet efter den
gamle Corneille. Och här kan man så mycket mindre misstro vårt
omdöme, som en djupare granskning af Vollaircs dramatiska
arbeten öfvertygat oss om hans höga och ovedersägliga kallelse för
scenen. Vi betvifla ej, all. om Voltaire, i stället att skingra sin
tankes kolossala styrka på tjugo olika punkter, hade riktat dem
alla samlade mot ett gemensamt mål — tragedien, han ju icke
öfverträffat Racine och måhända upphunnit Corneille. Men han
bortslösade sitt snille på qvickheten Också var han oerhördt qvick.
Också är snillets prägel snarare intryckt på den storartade
ensemblen af lians verk, än på något enda af dem särskildt. Ständigt
upptagen af tanken på sin egen samtid, försummade han för
mycket efterverlden, hvars stränga domslut bör stå främst för hvarje
skalds tanke. Täflande i nyckfullhet och lättsinne med sina
nyckfulla och lättsinniga samtida, ville han på en gång kunna behaga
och bele dem. Hans sånggudinna, som skulle varit så skön af sin
egen naturliga skönhet, lånade ofta sin tjuskraft af sminkets falska
färgglans och af koketteriets grimaser, och man är ständigt frestad
att tillropa henne detta en svartsjuk älskares råd:
»spar’ sä’nt besvär min vän,
Ej konsten är för dig, du ej behöfver den.»
Voltaire tycktes okunnig om det behag, som är sanningen
med-födt, och förstod ej att det mest sublima, kanske också är det
mest okonstlade. Ty fantasien förstår att uppenbara sitt
himmelska ursprung, utan att laga sin tillflykt till henne ovärdiga
konstgrepp. Hon behöfver blott framträda för att visa sig som gudinna.
Om det vore möjligt att sammanfatta den mångfaldiga idé, som
Voltaires litterära existens framställer, så kunna vi endast
klassificera den ibland de underverk, som Latinarne kalla mönstra.
Voltaire är i sjelfva verket ett måhända i sitt slag ensamt fenomen,
som kunde uppstå endast i Frankrike och under adertonde seklet.
Det är den åtskillnaden emellan hans litteratur och det föregående
seklets, att Corneille, Moliére och Pascal mera tillhörde samhället
och Voltaire mera tillhörde civilisationen. Man förstår, när man
läser honom, att han är personifikationen af ett förslappadt,
ener-veradt tidehvarf. Han har elegans, men icke behag, glans, men
icke majestät. Han förför titan att tjusa, han vet att smickra, men
förstår ej alt trösta. Han lyser, utan att öfvertyga. Det felas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
