Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
skal) ni finna otaliga smakens ocli konstens mästerverk, gnistrande
af guld och diamanter, men förgäfves söka den antika bronzstatuens
stränga och rena former. Ni skall der finna lyxartiklar för er
salong och er boudoir, men fåfängt söka sådana prydnader, som anstå
ert bönkapell. Och ve den svage, som icke har mer än en själ alt
förlora, och soin utsätter den för förförelserna af detta sirén-palats,
denna oerhörda tempelbyggnad, der man offrar till allt, utom till
sanningen, der man tillbeder allt, utom Gudi
Om vi ock ej kunna tala om ett dylikt verk utan beundran,
skall man dock tvifvelsutan ej fordra, att vi nämna det med någon
slags vördnad.
Vi skulle beklaga en stad, der hopen trängdes i bazaren och
enslighet herrskade i kyrkan; vi skulle beklaga en litteratur, som
öfvergåfve Corneille och Bossuet för att löpa i Voltaires fotspår.
Långt vare det likväl från oss att förneka denne
utomordentlige mans snille. Det är just emedan, enligt vår öfvertygelse, detta
snille måhända är ett af de skönaste, som blifvit någon
skriftställare beskärdt, som vi så mycket bittrare beklaga det lättsinniga
och olycksbringande sätt hvarpå det användes. Så väl för hans
som för litteraturens skull, sörja vi öfver att han emot himlen
riktat deri intelligensens makt, som blifvit honom gifven af himlen.
Vi gräma oss öfver att detta herrliga snille icke begripit sin
sublima kallelse; öfver denne otacksamme, som vanhelgat
sånggudinnans kyskhet och fäderneslandets helgd; öfver denne öfverlöpare,
som förgätit att skaldens trefot bür hafva sin plats vid altarets fot.
Men (djupa, ovedersägliga sanning!) sjelfva hans fel innebar lians
stratT. Hans ära är långt mindre än den borde vara, emedan han
pröfvat all slags ära, till och med Herostrats. Han har plöjt alla
fält, men han kan icke sägas hafva odlat ett enda. Och som han
haft den brottsliga ambitionen, alt lika ymnigt utså närande
som giftiga sädesslag, är det, till hans eviga skam, de giftiga som
slagit de djupaste rötterna och burit den rikaste skörd. La Hcnriade
är, såsom litterär komposition, långt underlägsen la Pucelle (hvilket
dock ingalunda innebär att detta nedriga verk innehar någon
verklig öfverlägsenhet, ens inom sin skamlösa genre). Hans satirer,
som stundom bära en infernalisk prägel, stå långt öfver hans mest
oskyldiga komedier. Man föredrar hans lättsinniga poemer, der
hans cynism ofta framträder i ohöljd nakenhet, framför hans
lyriska, deribland man finner ett och annat religiöst och allvarligt stycke.
Slutligen äro hans Conles, så tröstlösa i all sin otro och scepticism,
bättre skrifna än lians historiska arbeten, deri samma fel låter något
mindre känna sig, men deri den ständiga frånvaron af all värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
