- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
48

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

de spridda bilder, konturer och färgtoner, som forskarens
outtröttliga llit bringat i dagen, dS vi till grund för en dylik tecknirjg
lägga den totalåskådning, som lyckliga resande vid gynnsam
belys-lysning förmatt afvinoa det karga hafsdjupet, så erhålla vi ett
gail-leri af landskapsmålningar ej mindre omvexlande och sköna,
måhända till och med praktfullare, mera underbara och förtrollande,
än jorden någonstädes har att erbjuda,

])å möter oss likväl en ny gåta. Sjelfva det skönas väsende
lefver dock endast i den för detsamma emottagliga själen; icke
för sig sjelf, icke för sandhopen, som omgifver henne, gnistrar
diamanten i brokigt färgspel, utan för menniskoögat, hvarigeno|m
själen beundrar henne. Icke smyckar sig dalen för berget, icke
pryder sig den susande tårpilen för bäcken, hvaröfver den böjer
sig, icke utbreder gräset sin mjuka, saftgröna matta den dystra
barrskogen till behag; nej, blott för anden, för menniskosjälen,
som förmår att sammanfatta allt i kärlekens, andaktens och
tacksamhetens blick, har naturen blifvit skapad skön. Men om så är,
fråga vi väl med rätta: för hvem har all den rikedom af
prakt och skönhet blifvit utbredd, som döljes under hafvets blåa
mantel, hvars spegelblanka yta återkastar ljusstrålen och oftast
likasom på spe, visar den nyfikne spejaren blott hans egen
välkända bild ?

Finnes det då dernere äfven kännande, förnimmande
väsenden, för hvilka anblicken af det sköna blir en njutning, eller
rättare, genom hvilkas förmåga att känna och uppfatta det, det fysiskt
likgiltiga i form- och färgsammanställning först upphöjes till ett
skönt? Vi veta det icke; blott så mycket kunna vi antaga, att
detta kännande väsende icke kan vara, för att tala med skaldens
ord, »glittrande fisken», som »trifves så godt ner i djupet», ty alla
vattendjur hafva ögonen så inrättade, att de blott äro i stånd att
varseblifva de allranärmaste föremålen inom en belt liten krets,
så att till och med den för elementet fremmande menniskan har
en skarpare och mera omfattande blick för dess egendomligheter, äu
dess infödda medborgare. Det återstår då blott ett, för att
komma till någon klarhet i denna sak. Likasom på Milano-dömens
gö-thiska små torn, de mest fulländade statyer, blott för harmoniens
skull finnas uppställda der, hvarest intet menskligt öga kan nå och
beundra dem, så är också öfverallt på jorden den fysiska
rnateri-elen så ordnad, att den måste göra ett skönt intryck, och bela
skapelsen visar sig i alla sina minsta delar, äfven utan afseende
på den kännande och tänkande menniskan, icke blott tekniskt vist
ordnad, utan ock så att säga — konstnärligt esthetiskt fulländad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free