- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
47

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\1

OM HAFVET OCH DESS MYSTERIER.

(Efter Sclileider.’)

»Känner du väl det inörka, outgrundliga djup, som döljer sig
under den bedrägliga vattenspegeln? Du sjunker och sjunker allt
djupare, himmelens blå och dagens ljus försvinna för dina ögon,
en gulaklig eldfärg omhvärfver dig, och öfvergår småningom i
flammande rödt, som om dykte du ned i ett svallande eldhaf, utan
glöd och utan värme. Det röda blir dunklare — öfvergår till
mörk purpur, till svart — och en ogenomtränglig natt omger dig
på alla sidor. Hvad som lefver och rör sig omkring dig är ett
fröjd- och fridlöst lif, ett ständigt jagande och flyende, förlöljande
och slukande, ett ändlöst hat, ett evigt mördande — ett rastlöst
skapande, blott för att förse den omättliga, aldrig hvilande döden
med offer. — Och likasom här ljus och färgglans försvinna och
natten inhöljer i sitt dunkel det ändlösa, stumma kriget, det
ljudlösa slagtandet, så spanar du äfven förgäfves efter formernas
rikedom, gestalternas skönhet; till det fula och motbjudande sällar sig det
klumpiga, det oformliga till det förvrängda och vidriga.

»Det är ej goda andar, som herrska öfver djupet, blott falska
sjötroll och bedrägliga, lockande Undiner dväljas i det hemska riket.»

Så talade folktron och utmålade i de dystraste färger denna
för menniskan nästan otillgängliga verld, och äfven den småningom
vaknande vetenskapen ökade taflan mod nya, allt mera mörka och
afskräckande drag.

Men för den rastlöst framåtskridande menskligheten blir
ingenting jordiskt för alltid oåtkomligt; öfverallt banar hon sig väg;
i sjelfva den omätliga oceanens dunkla djup nedtränger hon med
forskningens fackla, och vid denna belysning erhålla många föremål
ett annat utseende och visa en vänligare frånsida. Med den gamla
natten fly äfven dess barn, de fasaväckande spökena. Visserligen
qvarstå ännu många drag af deri mörka taflan såsom sanna och
outplånliga; så t. ex. nödgas vetenskapen allt mer och mer
bekräfta, att lifvet på djupet underhålles blott genom ett ömsesidigt
mördande och uppslukande, att bland de tusen sinom tusen arter,
hvilka bilda hafvets fauna, hittills knappast en enda individ kan
med säkerhet betecknas, såsom en sådan, hvilken fredligt närer
sig blott af hafvets rika flora. Men då vi till ett helt sammanföra

’) Vie Pflanzc untl ihr Lebcn. Leipzig 1857.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free