Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL EN VANINNA I LANDSORTEN.
Min kära Lina! 1 en bortgömd vrå
Af stora, vida verlden jemt du sitter,
Dess larm och oro aktar du ej på,
Men låter den sig sköta bäst den gitter.
Ditt lilla hem, se der din hela verld,
Der vandrar du förnöjd den gamla stråten.
Men riksdagsbråk och politik och flärd
Och lustbarheter gifver du på båten.
Helt annorlunda har mitt lif förgått,
Se’n sist vi fingo språka med hvarandra;
Ty stora verlden nu jag skåda fått
Och många fjät på Stockholms gator vandra.
Min man vid riksda’n är, som du väl vet,
Och jag, hans bättre hälft, fått honom följa,
Fått blicka in i mången hemlighet
Och gungats hit och dit på nöjets bölja.
Rätt eget är det lefnadssätt jag för.
Du kanske tror att trög och lång blir dagen —
Ack nej, min vän, fast jag platt intet gör,
Hvarenda timme är likväl upptagen.
Man här i Stockholm har ett eget sätt.
Ej att förkorta blott, men döda tiden,
Och denna konsten lär man sig så lätt,
Att, förr’n man vet, är dagen re’n förliden.
En timmas ledighet dock nu jag har
Och den, min Lina, jag åt dig vill egna,
Samt utan uppskof penna, papper tar
För att med litet Stockholmsnytt dig fägna.
Jag sett och hört och lärt så många ting,
Att du mot mig nu är en landtlig lolla —
Men kanske, när allt kommer rätt omkring.
Ar du den kloka och jag sjelf en fjolla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
